Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1734
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af de ifrigaste frihetsmännen, dock i förening med starkt utpreglade högadliga åsigter. Med mycket hög tanke om egen förmåga hade han ej slutit sig till Horn, såsom honom alltför öfverlägsen, men i stället funnit en erfaren rådgifvare i von Kocken, hvilken, likasom flere andre, tyckes öfverskattat hans förmåga, och på hans förord blef Lewenhaupt nu det rådande partiets kandidat vid landtmarskalksvalet.
Såsom hans medtäflare hade motpartiet uppstält en man, som i sjelfva verket var honom vida öfverlägsen, ehuru med mindre i ögonen fallande företräden – förre statssekreteraren för krigsärendena, numera presidenten i Åbo hofrätt, friherre Samuel Åkerhielm, sedan gammalt Horns ihärdige motståndare samt genom kraft, duglighet och allmänt anseende en af de farligaste bland dessa. Hans anseende å riddarhuset var ock sådant, att han vid landtmarskalksvalet den 17 Maj räknade 318, då Charles Emil Lewenhaupt med 331, således endast med 13 rösters öfvervigt, valdes till landtmarskalk. Presteståndet valde till sin talman ånyo erkebiskopen Johannes Steuchius, borgareståndet justitieborgmästaren i Stockholm Per Aulæwill och bondeståndet Lars Andersson från Vestmanland.
Härefter företogos valen till sekreta utskottet och till deputationerna, såsom de öfriga utskotten kallades. På riddarhuset skedde dessa val af elektorer, som utsagos af bänkmännen. Dittills hade bänkmansvalen skett medelst öppen omröstning, men nu genomdrefs den förändring, att de skedde med slutna sedlar, hvarvid Horns motparti manövrerade så skickligt, att det blef segrande vid dessa val och följaktligen äfven vid utskottsvalen. Inom presteståndet åter utföllo valen till fördel för Horns parti, men inom borgareståndet voro åter hans motståndare rådande, så att på det hela hans motparti hade öfvervigten inom sekreta utskottet, och i »mindre sekreta deputationen», der utrikes ärendena egentligen handlades, fann han sina förnämste motståndare, Hans von Fersen, Samuel Åkerhielm och Carl Johan Stjernstedt. Dermed var dock Horns och hans vänners nederlag vid riksdagen icke gifvet, ty å riddarhuset hade de ännu någon, om ock ej betydande pluralitet, inom presteståndet kunde de påräkna det öfvervägande flertalet och mot slutet af riksdagen slöt sig äfven bondeståndet till dem.
Förhållandena till utländska makter hade varit anledningen till ständernas sammankallande och utgjorde äfven ett hufvudföremål för deras öfverläggningar. En rysk här, understödd af sachsiska trupper, belägrade Danzig, och alla föreställningar, som till stadens förmån gjordes ryska hofvet från Preussen, England, Holland, Danmark och Sverige, hade blifvit afvisade. Slutligen måste staden gifva sig den 28 Juni, men dessförinnan hade Stanislaus förklädd smugit sig derifrån och slutligen efter många äfventyr funnit en fristad inom preussiska området.
Det ringa allvar, franska regeringen visat att under denna belägring taga något kraftigare steg till Stanislai bistånd, hade åter väckt Horns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
