Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1740, 1741
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
angelägenheterna. Sedan det nemligen visat sig, att inom sekretissime-beredningen meningarna voro delade, så beslöts den 6 Juli denna berednings förstärkande med 8 nya ledamöter; men äfven bland dessa yppades skiljaktiga åsigter, och nya öfverläggningar uppstodo, som medförde nytt uppskof. Nolcken var nu hemkallad från Ryssland och fick inför denna deputation aflägga berättelse om sina förrättningar derstädes. Deputationen kunde dock ej förena sig om något betänkande i krigsfrågan, utan ett sådant afgafs i stället af mindre sekreta deputationen. Det var författadt af öfverste Carl Otto Lagercrantz, en af hattpartiets hetsigaste ledare, som deri sökte visa, att de flesta af de omständigheter, hvilka i sekreta bihanget vid 1738 års riksdag blifvit anförda såsom gynsamma för ett krig mot Ryssland, nu inträffat. Frankrike hade förlängt sina subsidier; Preussens krig i Schlesien gaf visshet om, att det ej kunde blifva Sveriges fiende; England var upptaget af krig mot Spanien. Hvad som fattades, nemligen att Turkiet ej hade krig mot Ryssland och att Danmark ej förbundit sig till biträde eller stillasittande, vore icke af det värde, att det kunde afhålla Sverige. Hvad man egentligen äfventyrade vore Finlands förlust, så att sjelfva Sverige blefve blottstäldt, hvilket dock, i anseende till ryska sjömaktens tillstånd, ej vore att befara; men äfven i sådan händelse blefve Sveriges återställande i sitt förra skick hela Europas gemensamma angelägenhet, och vore det icke så, blefve dock den slutliga frågan, »hvilket för svenska män vore hederligare, bättre och anständigare att dö som käckt folk eller att lefva uselt, i beroende, nesa och förakt.»
Så lösliga voro de grunder, hvarpå ett krig mot Ryssland af mindre sekreta deputationen tillstyrktes. Dess betänkande, jemte en helt knapphändig berättelse af sekretissime-beredningen och särskilda yttranden af Erik Benzelius, Spens och Erik Wrangel i fredlig, samt af Palmstjerna och Rosen i krigisk riktning, upplästes den 15 Juli i sekreta utskottet samt meddelades af detsamma kongl. maj:t och rådet att deröfver utlåta sig.
Öfverläggningarna härom i rådet voro så mycket brydsammare, som större delen af dess ledamöter ej voro närmare invigde i förhållandena. Dessa öfverläggningar upptogo ock fyra rådssammanträden, den 16, 17, 20 och 21 Juli. För krig röstade den kort förut i rådet inkomne Johan Gyllenborg, Ehrenpreus, Cederström, Rosen, Adlerfelt och Carl Gyllenborg, de fleste dock med vilkor att Danmarks biträde kunde vinnas. Ännu mera vilkorligt röstade Löwen och Meyerfelt för kriget, hvilket de ansågo åtminstone för det löpande året icke vara att tänka på. Anton och Erik Wrangel, Nordenstråle, Åkerhjelm, Cronstedt, Lagerberg och Posse yrkade, att man ännu borde försöka underhandlingar för att komma till rätta med Ryssland, och i synnerhet utvecklade Åkerhjelm bestämdt och utförligt de vigtiga skäl, som talade mot kriget. Konungen fann tillfället gynsamt för krigets företagande, tillstyrkte det samt erbjöd sig att sjelf föra befälet och våga sitt lif för sitt land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
