Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska kriget, 1741-1743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I enlighet med denna befallning hade Wrangel bort söka skydd inom Willmanstrands fästningsverk i afvaktan å Buddenbrocks anryckande; men härtill var han allför modig pch stridslysten. I stället uppstälde han sin styrka, som tillsammans utgjorde omkring 4,000 man, några hundra alnar söder om Willmanstrand, som ligger på en udde i sjön Saimen. Hans båda flyglar stödde sig mot sjön, och på en höjd, kallad Qvarnbacken, vid hans högra flygel uppfördes ett batteri af sex kanoner, hemtade från fästningen.
Lascy, som trodde både Buddenbrock och Wrangel hafva infunnit sig att skydda Willmanstrand, vågade under hela förmiddagen den 23 Augusti ej angripa svenskarne; men, sedan han öfvertygat sig om deras betydliga underlägsenhet i antal, började han striden mot kl. 2 e. m. Hela ryska styrkan framryckte då till anfall; men Wrangel, som för tillfället befann sig på högra flygeln, mottog dem så kraftigt, och kanonerna på Qvarnbacken gjorde sådana förödelser i de ryska leden, att dessa kastades tillbaka och kommo i oordning. Då skyndade Wrangel till venstra flygeln, men befalte tillika öfverstelöjtnanten grefve Anton Adolf af Wasaborg, en sonson till Gustaf Adolfs naturlige son Gustaf af Wasaborg, hvilken med 500 man af Södermanlands regemente stod å högra flygeln, att icke förfölja fienden öfver en af Wrangel angifven punkt. Södermanländingarne voro likväl så i farten, att de ej kunde hejdas, utan rusade allt längre framåt, hvarigenom linien blef bruten och batteriet på Qvarnbacken måste upphöra med sin eld för att icke träffa de nu anfallande svenskarne. Lascy framskickade då nya regementen och lät tillika sitt rytteri falla svenskarne i sidan. De ytterst på högra flygeln stående karelska dragonerna hade bort afvärja detta anfall, men i stället togo de till flykten, hvarigenom södermanländningarne och en bataljon af dalregementet, som stod dem närmast, utsattes för anfall från två sidor. De kämpade modigt, men måste dock slutligen draga sig tillbaka till Qvarnbacken, der de ihärdigt försvarade sig.
Under tiden var striden på venstra flygeln redan slutad till föga heder för der stående trupper. Genast efter aflossandet af första salvan hade Savolaks-bataljonen och Willebrands värfvade knektar tagit till flykten, följde af de tre sqvadroner karelska dragoner, som stodo på denna flygel och som icke uppförde sig bättre än de på den högra.
Hela venstra flygeln var sålunda bortjagad, men i midten stridde Västerbottens regemente under öfverstelöjtnant Carl Magnus du Rietz med hedrande hjeltemod. En del af Tawastlands regemente, som stod vesterbottningarne närmast, förhöll sig äfven tappert nog i början; men efter tredje salvan togo soldaterne till flykten och lemnade officerarne i sticket. Wrangel skyndade dit att återställa ordningen, men fick i det samma högra armen krossad af en kula och måste föras ur striden. Vesterbottningarne drogo sig då till dalkarlarne och södermanländningarne, och samfäldt underhöllo de striden ännu en halftimme efter det venstra flygeln och tavastländningarne försvunnit. Slutligen omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
