Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska kriget, 1741-1743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 3 September ankom Lewenhaupt till Qvarnby att taga öfverbefälet öfver hären. Samma dag afled amiral Rajalin, hvarefter viceamiralen Aron Sjöstjerna fick befälet öfver flottan. Ännu hade de från Sverige väntade trupperna ej anländt, men emellertid försökte Lewenhaupt förmå Sjöstjerna att med flottan gå till Björkösund för att afskära sjöförbindelsen mellan Wiborg och Petersburg. Sjöstjerna vägrade, skyllande på den fortfarande sjukligheten hos manskapet, och seglade den 22 September hem med de fyra största skeppen, hvarefter schoutbynachten (konteramiralen) Paul Cronhawen öfvertog befälet. Äfven han kunde dock ej uträtta något, utan i slutet af Oktober fingo så väl segel- som roddflottan begifva sig hem, med undantag af 1 skepp, 2 fregatter och några galerer, som blifvit väderdrifna till Fredrikshamn.
Under loppet af September och Oktober anlände ändtligen de från Sverige väntade förstärkningarna, tillsammans omkring 8,000 man, och i slutet af Oktober skulle Lewenhaupt haft nära 23,000 man under sitt befäl, men, med afräkning af de sjuke och de till flottan kommenderade, återstod endast 15,400 man i stridfärdigt skick. Ryssarne räknade dock ej heller mer än omkring 16,000 man, och båda härarne lågo overksamma gent emot hvarandra, svenskarne vid Fredrikshamn och trakten deromkring, ryssarne vid Wiborg och i dess granskap. I början af November, sedan Lewenhaupt fått underrättelse att ryssarne gått i vinterqvarter, lät äfven han anordna sådana, men förberedde under tiden i tysthet ett infall i Ryssland, hvilket skulle blifva signalen till den statshvälfning, hvarigenom prinsessan Elisabeth skulle intaga tronen. Den 19 November uppbröt Lewenhaupt med 6,000 man fotfolk, 450 dragoner och 10 kanoner från Fredrikshamn och tågade under sträng vinter i djup snö kustvägen till Säckjärwi, der han stannade den 23, medan öfverstelöjtnant Carl Henrik Sprengtport med 600 man från Willmanstrands-sidan bröt in öfver ryska gränsen. Häraf uppstod inom Petersburg stor oro, hvaraf Elisabeth begagnade sig för att natten till dem 25 November tillfångataga den späde kejsaren och hans föräldrar, samt hyllades derefter allmänt såsom Rysslands kejsarinna.
Om Lewenhaupt nu kunnat, med begagnande af den oreda, som måste uppstå under närmaste tiden efter en sådan statshvälfning, raskt rycka framåt mot Petersburg, så hade möjligen det så oklokt började kriget kunnat få en för Sverige fördelaktigare utgång; men han hade för att tåga skyndsammare ej medfört någon tross, utan soldaterna hade måst på kälkar släpa med sig de nödvändigaste lifsmedlen och, när dessa voro slut, funnos inga utvägar att anskaffa nya. Lewenhaupt måste derföre nöja sig med Elisabeths obestämda löften och beviljade ett stillestånd på obestämd tid, hvarefter han den 6 December åter bröt upp och återvände till Fredrikshamn, då regementena fingo gå i vinterqvarter.
Under vistandet i dessa tilltog sjukligheten i svenska hären så, att vanliga sjuknumern var 4,000 man, och under November–Februari afledo öfver 2,000 man. Den å flottan härjande farsoten hade nemligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
