Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1742, 1743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blifvit använda sedan 1738 (således från den tid Hattarne kommit till väldet) och deröfver infordra behörigen styrkta räkningar. Det nuvarande sekreta utskottet visade ock ej samma begär som det vid de båda föregående riksdagarne, att vara den högsta, allt ledande myndigheten i riket, utan lät konungen och rådet behålla den makt, dem enligt grundlagen tillkom.
Bondeståndet förnyade äfven nu sin flera gånger förut framstälda fordran att deltaga i sekreta utskottet, och man vågade ej denna gång, i anseende till den starka jäsningen bland allmogen, tvärt afslå denna begäran, helst de vid riksdagen närvarande bönderne hotat, att, om deras begäran ej villfores, gå bort och »komma manstarka igen». De öfriga stånden biföllo först, att bondeståndet finge genom deputerade i sekreta utskottet underrättas om rikets tillstånd samt deltaga i rådplägningarna om försvaret; men härmed åtnöjde sig ej bönderne utan tilltvungo sig efter hand rätt att taga del i nästan alla sekreta utskottets ärenden och deputationer. Dock skedde dessa eftergifter uttryckligen endast för denna gång, i anledning af »de besynnerliga omständigheter», som föranledt riksdagen.
Riksrådsval skulle nu, i början af riksdagen, äfven företagas, enligt ständernas 1739 fattade beslut. Redan under loppet af föregående riksdagen hade två platser i rådet blifvit lediga genom riksråden Magnus Julius De la Gardies och Carl Gustaf Sparres frånfälle i April 1741. Dessa platser hade innan riksdagens slut blifvit fylda, då ministern vid franska hofvet grefve Carl Gustaf Tessin och öfverstelöjtnanten grefve Johan Gyllenborg, en yngre broder till kanslipresidenten, den 9 Juni 1741 utnämndes till riksråd. Sedermera hade nya ledigheter uppstått genom riksrådet Olof Nordenstråles död i Maj och Axel Banérs i Juli 1742, i hvilkas ställe presidenten i kammarrevisionen friherre Herman Cedercreutz och presidenten i kammarkollegium friherre Gustaf Palmfelt inkommo i rådet den 10 September 1742. Ingendera hade förut gjort sig känd såsom partiman, men båda räknades dock till Mössorna.
Den reaktion mot hattpartiet, som nu inträdt, gaf sig luft i en af kaptenen Bothvid Stjernstolpe vid adelns sammanträde den 16 September gjord framställning om en undersökning rörande de händelser, som fört riket i en så vådlig belägenhet, hvilken undersökning ej borde inskränka sig till de många felstegen vid krigets utförande, utan äfven innefatta en utredning af skälen till den för tidiga krigsförklaringen och till den första truppsändningen till Finland 1739. Då kriget blifvit beslutadt och truppafsändningen gillad af den föregående riksdagen, gick Stjernstolpes yrkande i sjelfva verket ut på, huruvida en följande riksdag hade rättighet att granska och sätta sig till doms öfver en föregåendes beslut. Härom tvistades ock under trenne plena på riddarhuset, och slutet blef, att adeln med 241 röster emot 119 beslöt, att sekreta utskottet skulle utarbeta samt till ständerna afgifva en berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
