Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1742, 1743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortskredo långsamt i följd af kejsarinnans och hennes ministrars skiljaktiga åsigter om fredsvilkoren; men man tycktes dock slutligen vilja medgifva, att Sverige skulle få behålla åtminstone största delen af Finland, om tronföljarevalet utfölle enligt kejsarinnans önskan, och Nolcken fick resa hem för att söka för riksdagen och regeringen närmare utveckla förhållandena. Hans ankomst i medlet af April väckte ock mycken uppmärksamhet vid riksdagen; men man misstänkte, att Ryssland blott ville genom låtsad eftergifvenhet förhala tiden, till dess sjöfarten blefve öppen och svenska kusterna blottstälda för ryska härjningar. Att förekomma detta beslöto de tre ofrälse stånden – bönderne hade nemligen icke verkstält sin hotelse att lemna riksdagen – det man skulle skrida till val af tronföljare, derest icke ett bestämdt och tillfredsställande svar angående fredsvilkoren ankomme inom den 9 Maj. Adeln satte sig fortfarande emot tronföljarevalets sammanblandning med fredsunderhandlingarna.
Inom den utsatta tiden kom visserligen bestämd uppgift om hvad ryssarne fordrade; men det var långt mera, än man väntat. De yrkade nemligen på afträdandet af hela Kymmenegårds län och Nyland, således hela norra kusten af Finska viken; men Cedercreutz hade dock skrifvit till Nolcken, att de möjligen skulle åtnöja sig med Kymmenegårds län, och denna förhoppning gaf äfven den engelske ministern, på grund af bref från sin embetsbroder i Petersburg. Rådet tillstyrkte ock enhälligt, med afseende å fredens nödvändighet, att man för dess vinnande borde afstå från kustlandet bortom Kymmene-elf. Dock borde Nyland icke under några förhållanden afträdas. I denna åsigt förenade sig Hattarne allmänt; men anhängarne af danske kronprinsens val påstodo, att man icke kunde lita på några förespeglingar från Ryssland, utan hellre borde genast sluta sig till Danmark, med hvars tillhjelp, i förening med egna stridskrafter, man lättare kunde göra ryssarne medgörligare.
Rådets tillstyrkan antogs emellertid den 11 Maj af adeln och borgareståndet samt af presteståndet med det tillägg, att om icke fred inom en viss kort tid blefve afslutad på de vilkor rådet förutsatt, ville ståndet välja till Sveriges tronföljare kronprinsen af Danmark. Bönderne åter förklarade sig icke kunna gå in på något annat tronföljareval, än det de redan beslutat; men enligt de tre ståndens beslut erhöll Nolcken instruktion att lofva Adolf Fredriks val, om Ryssland inskränkte sina fordringar till Kymmenegårds län, med hvilket besked han återkom till Åbo den 19 Maj.
Under hans frånvaro hade Cedercreutz skrifvit till kejsarinnan ett bref, hvari han i mycket smickrande ordalag besvor henne att återställa freden i norden, och till svar härå kom den 1 Juni ett tillkännagifvande, att kejsarinnan afstode från Nyland, men fordrade i stället Savolax, jemte Kymmenegårds län. De ryske underhandlande läto likväl förstå, att de trodde detta vara ett egenmäktigt tillägg af Bestuscheff, och de svenske begärde derföre hos sin regering uppskof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
