Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1746, 1747
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
införlifvande med Danmark, i framtiden skulle komma att råda öfver både Rysslands och Sveriges krafter, så vore det bättre att gripa till vapen medan Danmark var rustadt och kunde räkna på understöd inom sjelfva Sverige. Så nära hade kriget kommit till utbrott, att den 21 September i danska konseljen fattades beslut om fiendtligheternas öppnande inom fjorton dagar; men detta beslut kom dock ej till utförande, ty i följd af sjömakternas, Frankrikes och Preussens föreställningar, den danska skattkammarens utblottade tillstånd och Rysslands beslut att skicka hjelptrupper till Sverige beslöt man den 10 Oktober att under det löpande året ej företaga några fiendtligheter, men dock öfver vintern hålla krigsmakten samlad och färdig.
Underhandlingarna fortgingo derföre. Adolf Fredrik ville, i följd af sina förbindelser med ryska hofvet, icke gifva med sig, och detta hof, som föresatt sig att upprätthålla storfurstens rättigheter till Holstein, yrkade, att Sverige icke utan dess samtycke skulle ingå på något, som rörde Adolf Fredriks rätt nu eller i framtiden, samt lofvade Sverige ytterligare hjelptrupper och subsidier, om Danmark bröte freden. Danska regeringen fann slutligen det vara bättre att ingå en fredlig uppgörelse med Sverige än att utsätta sig för ett krig med både Sverige och Ryssland om Sleswig, hvarföre mellan Tessin och de danske ministrarne nu blef aftaladt om en förklaring af svenska regeringen, att den icke skulle begagna de tvister, som möjligen kunde uppkomma mellan Danmark och Holsteinska huset, att störa lugnet i norden, hvilken förklaring skulle åtföljas af ömsesidig afväpning.
En vänlig uppgörelse mellan Sverige och Danmark var emellertid icke efter Rysslands önskan, hvars öfvervälde i norden i väsentlig mån grundade sig på fortfarande misstroende och missämja mellan de båda andra nordiska rikena. Ryska regeringen gjorde derföre allt att förmå svenska regeringen att icke bekräfta den ingångna öfverenskommelsen; men båda partierna inom rådet – Åkerhjelm och Erik Wrangel, så väl som Carl Gyllenborg och hans vänner – förenade sig att upprätthålla hvad Tessin utfäst, och ratifikationerna utvexlades den 5 Mars 1744, hvarefter rustningarna upphörde å ömse sidor och trupperna åtskildes.
Den nye tronföljaren hade under tiden infunnit sig i Sverige. Adolf Fredrik, andre sonen af Christian August, som under hertig Carl Fredriks, Carl XII:s systersons, minderårighet förestått regeringen i Holstein Gottorp, var född den 3 (14) Maj 1710 och således något öfver 33 år gammal, då han valdes till svensk tronföljare. Efter faderns och en äldre broders död hade han 1727 blifvit furst-biskop af Lübeck och derigenom fått en väl behöflig tillökning i sina inkomster, som i alla fall ej voro särdeles rikliga. Vid Carl Fredriks död 1739 hade han blifvit förmyndare för dennes då elfvaårige son Carl Peter Ulrik samt administratör af hertigdömet, i hvilken egenskap han icke utvecklat några synnerliga regent-egenskaper, och det skulle visst icke fallit någon in att för hans personliga förtjenster utkora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
