Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1746, 1747
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med detsamma gjordes ock anstalter att på ett lysande sätt mottaga kronprinsens unga gemål. Tessin skickades med ett talrikt följe till Berlin att afsluta äktenskapsaftalet och hemföra bruden. Han hade under högtidligheterna dervid rikt tillfälle att lägga i dagen sina onekligen ganska lysande umgängesgåfvor, hvarigenom han ock i hög grad vann den unga, snillrika prinsessans förtroende och bevågenhet, likasom han hänfördes af hennes icke mindre lysande egenskaper. Lovisa Ulrika, uppfostrad i den reformerta bekännelsen, skulle, såsom blifvande svensk drottning, öfvergå till den lutherska, då det uttryckligen var i Adolf Fredriks försäkran inryckt, att hans blifvande gemål skulle tillhöra svenska statskyrkan; men i början förklarade prinsessan bestämdt, att hon »ingalunda ville köpa en krona genom att sälja sin tro». Kronan synes dock för henne hafva stigit i värde ju mer den kom henne närmare, och man öfverenskom å ömse sidor om en jemkning, så att prinsessan inför sin moders lutherska hofpredikant och i svenska ministern Rudenschölds närvaro aflade sin trosbekännelse och begick nattvarden enligt luthersk ritual, hvarmed man, å svenska regeringens sida, förklarade sig nöjd. Vigseln förrättades derefter i Berlin den 17 Juli, då prinsessans broder, prins Vilhelm af Preussen, företrädde brudgummen, hvarefter Tessin och hans grefvinna, samt de öfriga svenska herrar och damer, som åtföljt dem, utgjorde prinsessans sällskap under resan till Stralsund, der en svensk eskader under amiral Taube var henne till mötes och öfverförde henne till Carlskrona. Der såg kronprinsen för första gången sin unga gemål, hvars åsyn tycktes på honom göra det lifligaste intryck, ehuru han var allt för blyg och försagd att finna uttryck derför, utan prinsessan och Tessin fingo hufvudsakligen underhålla samtalet. Sedan resan blifvit fortsatt till Drottningholm, firades bilägret der den 18 Augusti 1744, och den 24-åriga prinsessan, vacker, liflig, qvick, kunskapsrik och högst älskvärd, när hon ville, intog alla till sin fördel.
Hennes gemål var, bland alla, den mest intagne och, henne vida underlägsen i förståndsgåfvor, stälde han sig snart och villigt under hennes ledning. Denna hans eftergifvenhet tyckes ock vunnit hennes hjerta, ty äfven i sina förtroliga bref till sina anhöriga yttrade hon alltid mycket beröm öfver hans goda hjerta och ständiga ömhet mot henne samt visade sig mot honom alltid såsom en tillgifven, om ock betydligt öfverlägsen maka.
Hvad alla andra beträffar, röjde hon vida mindre förmåga att bibehålla än att vinna tillgifvenhet. Stolt, nyckfull och hersklysten, stötte hon ifrån sig den ena efter den andra och hade högst få verkliga vänner. Genast från början antog hon en viss herskareton, hvilken hon ansåg nödvändig för att ej sjelf blifva beherskad. Redan under resan från Carlskrona till Stockholm skref hon till sin broder, att svenskarne måste så behandlas, »eljest får man snart repet om halsen». Allt i Sverige fann hon smått och ömkligt; Preussen åberopades alltid såsom ett mönster, och ingenting dugde, som ej liknade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
