Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De sista åren af Fredriks regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skola varit medvetande om och gynnat densamma. Vid denna statshvälfning skulle ock en ny regeringsform genomdrifvas, enligt hvilken konungen skulle få rättighet att börja krig, pålägga skatter, bestämma tullafgifter, stifta nya och förklara gamla lagar, tillsätta riksråd utan förslag m. m. Såsom medel för planens genomförande räknade man på preussiska hjelptrupper, på några svenska regementen, hvilkas befäl man vunnit, på Tessins vältalighet och skicklighet samt på den tillgifvenhet för tronföljareparet, som då ännu var rådande hos den större allmänheten. De uppgifter, man eger om denna plan, kunna dock ej anses fullt tillförlitliga, åtminstone med hänseende till enskildheterna deri, men göra det emellertid högst sannolikt, att en plan till påskyndande af Adolf Fredriks uppstigande på tronen verkligen funnits, ehuru det kan vara tvifvelaktigt om en så väsentlig förändring i regeringssättet, som i det nya förslaget till regeringsform skulle varit ifrågasatt, verkligen varit å bane eller om icke, i fall ett sådant förslag varit uppgjordt, det varit blott en fint af Hattarnes ledare, för att vid sitt parti närmare fästa kronprinsen och hans maktlystna gemål, men aldrig afsedt att på allvar genomföras. Åtminstone visade Hattarne, sedan de kommit till makten, icke någon håg att verka i denna riktning.
Någon våldsam plan för konung Fredriks skiljande från regeringen tycktes emellertid ej erfordras, ty redan några veckor efter riksdagens afslutande träffades han den 22 Februari 1748 af ett slaganfall, som förnyades kort efteråt och ännu en gång, med större häftighet den 19 Maj, då den 72-årige konungens minne, rörelse- och talförmåga så förlamades, att det sedermera dröjde länge, innan han kunde ens taga någon kännedom om regeringsärendena. Dessa sköttes under tiden, enligt regeringsformen och ständernas förordnande den 29 Augusti 1743, af kronprinsen och rådet.
Det visade sig emellertid snart nog, att kronprinsen icke synnerligen mer än konungen egde den personliga öfverlägsenhet, som erfordrades för att blifva styrelsens ledare. Denna ledning hade således tillfallit Tessin, hvilken, såsom kanslipresident, å embetets vägnar hade ledningen af förhållandena till utländska makter samt äfven af ständerna och sekreta utskottet fått de mest smickrande bevis på förtroende. Sekreta utskottet hade uttryckligen bemyndigat honom att, utan afseende på tjenstegrad eller tjensteålder, vid de hemliga ärendena begagna sådana personer, om hvilkas försigtighet och tystlåtenhet han vore försäkrad. Det nya riksrådet Clas Ekeblad hade, såsom rikskansliråd, blifvit förordnad att biträda honom, och till hemlighetens bevarande i utrikes ärenden hade sekreta utskottet föreskrifvit förordnande af en särskild beredning, bestående af kanslipresidenten och rikskanslirådet, jemte en eller flera af kanslikollegiets ledamöter och andra personer, dem kongl. maj:t efter hvarje ärendes beskaffenhet kunde finna nyttiga. Rådet gick ännu längre samt öfverlemnade åt kanslipresidenten och rikskanslirådet att efter eget godtfinnande för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
