Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De sista åren af Fredriks regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett sådant förslag fans dock af danska hofvet af alltför vidt utseende, ehuru man der visst icke skulle haft något emot om Adolf Fredrik kunnat utestängas från Sveriges tron. Den ryske storfursten och holsteinske hertigen Carl Peter Ulrik var ännu barnlös, och om den äldre grenen af holsteinska huset med honom utslocknade, så skulle hertigdömet Holstein tillfalla Adolf Fredrik, hvilken såsom konung af Sverige skulle kunna gifva betydligt ökadt eftertryck åt de Holsteinska anspråken på Sleswig. Konung Fredrik V, som i September 1746 å Danmarks tron efterträdt sin fader Christian VI, sökte derför med svenska regeringen inleda en underhandling om utbyte af Adolf Fredriks arfsrätt till Holstein-Gottorp mot något vederlag, och en sådan underhandling begyntes ock, ehuru i största hemlighet, emedan Adolf Fredrik bestämdt förklarat sig deremot, redan under sommaren 1747, mellan danska regeringen samt Tessin, Ekeblad, Palmstjerna och Höpken, efter samråd med franske ambassadören, markis Lanmary. Först under året 1748 underrättades Adolf Fredrik derom, men kunde ej förmås lemna sitt medgifvande. Så mycket villigare var nu Fredrik V att förena sig med ryska hofvet och, om han ock ej ville gå så långt som till ett försök att utestänga Adolf Fredrik från Sveriges tron, ville han åtminstone förhindra hvarje försök å hans sida att vinna ökad myndighet inom svenska regeringen, hvartill, enligt hvad man inom Danmark rätt väl visste, han och i synnerhet hans gemål visst icke saknade håg. Danska hofvet förband sig alltså att gemensamt med det ryska upprätthålla den dåvarande regeringsformen i Sverige, och den 18 Januari 1749 föreläste ryske ministern grefve Panin för Tessin och Ekeblad en promemoria, innehållande, att kejsarinnan, som förnummit, att man i Sverige ämnade efter konung Fredriks död ändra regeringssättet, ansåge ett sådant förehafvande vara högst vådligt för lugnet i norden och kunde icke undgå att, i kraft af en artikel i Nystadska fredsfördraget, taga alla nödiga åtgärder till förhindrande af hvarje försök i denna riktning.
Den åberopade artikeln i fredsföredraget var af följande lydelse: »Hans czariska maj:t utlofvar ock på det kraftigaste, att han uti Sveriges rikes domestiqueärender, såsom uti den af riksens ständer enhälleligen belefvade och besvurna regeringsformen och successionssättet, sig icke blanda vill, ingen, eho det ock vara må, deruti på något sätt hvarken direkte eller indirekte bistå, utan, fast hellre till en uppriktig och naboelig vänskaps betygande på hvarjehanda sätt söka att hindra och förebygga allt hvad som deremot förehafves och hans czariska maj:t kunnigt blifva kunde». Artikeln var sålunda tydligen tillkommen för att, särskildt med anledning af befarade försök från czarens sida att göra hans måg, hertig Carl Fredrik af Holstein, till svensk tronföljare, betrygga Sverige mot rysk inblandning i dess inre förhållanden; men icke desto mindre åberopades den nu till stöd för just en sådan inblandning. Det hade således varit lätt att visa obefogenheten af anspråk, stödda på en förpligtelse, som innebar just motsatsen af hvad man derpå ville grunda; men svenska regeringen visste, att krigsrustningar pågingo i Danmark,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
