Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hängifva sig åt dessa sina älsklingsnöjen, ådrog han sig folkets ömkan och åtlöje, hvilket dittills ej varit fallet med någon svensk konung.
Den varaktigaste af dessa hans förbindelser, ehuru den ej alldeles uteslöt andra mera flyktiga, var den förut omtalta med fröken Hedvig Ulrika Taube, hvilken äfven hade en politisk betydelse, emedan den väsentligen medverkade till brytningen mellan konungen och Horn samt till det insteg hattpartiet hos honom vann. Hon var, såsom förut är nämndt, dotter till amiralen friherre Edvard Didrik Taube, hade ett lättrördt hjerta, gladt lynne och godt förstånd, i förening med en skönhet, som högt prisas af hennes samtida och som snart hänförde den 54-årige konungen, då han 1730 gjorde den 16-åriga frökens bekantskap – hon var född i Oktober 1714 – i hennes föräldrars hus i Carlskrona. Både hon och modern afvisade med harm den kunglige älskarens hyllning; men fadern, vunnen genom vängåfvor och befordringar, tvang dottern att mottaga en plats såsom hoffröken, och så blef efter någon tid äfven hennes motstånd brutet, och förbindelsen mellan henne och konung Fredrik fortfor sedermera ända till hennes död. Hon visade ock stor förmåga att med allahanda samtal, upptåg och små tillställningar förströ honom och förkorta tiden, som ofta blef honom lång, hvarföre han också, äfven efter det första kärleksruset var öfver, trifdes bättre i hennes sällskap än i något annat.
Redan på våren 1734 födde hon honom en dotter, som dock dog kort derefter, men två söner kommo till manlig ålder. Den äldre af dessa, Fredrik Vilhelm, född 1735 och 1741 af tyske kejsaren förklarad för tysk riksgrefve von Hessenstein, samt af sin far utnämnd till svensk grefve 1742, blef vid 12 års ålder öfverste för Östgöta infanteriregemente och vid 13 års kommendör med stora korset af svärdsorden. Äfven efter faderns död följde för honom befordringar tätt på hvarandra. Han blef serafimerriddare vid 20 års ålder 1755, generalmajor följande året, generallöjtnant 1759, general af infanteriet 1770, tysk riksfurste 1772, svensk fältmarskalk 1773 samt riksråd och generalguvernör i Pomern 1776. Förklarad för svensk furste 1785, nedlade han 1791 sitt generalguvernörsembete och dog ogift 1808. Han hade vid åtskilliga tillfällen gjort sig känd både för personligt mod och för härförare-egenskaper samt tillhörde det moderata mösspartiet.
Hans yngre broder, Carl Edvard von Hessenstein, född 1738 samt utnämnd på samma gång som brodern till tysk riksgrefve och svensk grefve, synes i allmänhet varit mindre betydande till sin personlighet än brodern, ehuru äfven han tidigt befordrades. Redan vid sju års ålder var han öfverste för ett hessiskt regemente och vid nio års för ett svenskt samt tillika kommendant i Göteborg, blef riddare af svärdsorden, innan han fylt sitt tionde år och generalmajor vid 21 års ålder, serafimer-riddare 1762, generallöjtnant 1765 samt dog ogift i Paris 1769.
De tidiga befordringarna vittna emellertid om den gamle konungens ömhet för sina barn, och den förblef också oförminskad för modern samt trädde allt mera öppet i dagen, så att den begynte i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
