Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adolf Fredriks regering. Riksdagen 1751, 1752
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hattpartiets förtroende och var en ifrig förfäktare af den frihet, som grundade sig på 1720 års regeringsform.
Redan innan dessa utnämningar skedde hade kanslipresidenten Tessin begärt afsked från alla sina embeten, och i sekreta utskottet uppstod öfverläggning om detta afsked borde medgifvas eller icke. Många ansågo honom omistlig, såsom ett hufvudstöd för det rådande systemet, men flertalet ville dock ej att han, såsom förut Arvid Horn, skulle genom en offentlig deputation ombedjas att stanna qvar, utan skulle några bland mindre sekreta deputationens ledamöter söka öfvertala honom att stanna qvar. I det af honom tagna steget fann man emellertid en bekräftelse på det gängse ryktet om en söndring mellan konungen och rådet, och den 10 Oktober blefvo riksråden nedkallade till utskottet för att lemna närmare upplysningar rörande denna fråga.
Tessin förde härvid ordet å sina medbröders vägnar och förklarade i ett lysande tal de utspridda ryktena härleda sig från utländska hof för att sprida oro i landet. Så hade ryktet, att man vid tronskiftet ville bereda konungen större makt, kommit från ryska hofvet, som derom afgifvit en not, hvilken i afskrifter lupit kring landet. Vid samma tid hade från hofvet i Wien och från England hörts beskyllningar att rådet ville tillvälla sig större myndighet än förut. Det förra ryktet vederlades medelst en offentlig förklaring af dåvarande kronprinsen. »Den senare beskyllningen var alltför orimlig: rikets råd äro ständernas fullmäktige, men ej regerande i Sverige.» Efter denna inledning öfvergick talaren till en redogörelse för regeringens vigtigaste åtgärder sedan föregående riksdagen. Nya fästningar hade begynt uppföras, ehuru de ännu icke hunnit färdigbyggas. Hären hade blifvit förstärkt med två garnisonsregementen, de gamla regementena gjorda fullständiga, vargeringsmanskapet till större delen uppstäldt, ett ansenligt antal nya galerer anskaffadt. Medel härtill hade blifvit beredda genom de med Sverige förbundna makters understöd. Vid sista riksdagen voro Sveriges förbindelser med andra makter dels ofullbordade, dels ouppfylda, dels nära sitt slut. Från Danmark hördes ej annat än krigsrustningar, hotande med fredsbrott från denna sida. Ej mindre hotande voro det ryska hofvets steg. Under förevändning att svenska regeringssättets frihet vore hotad, hade kejsarinnan låtit förklara, det hon beslutat låta trupper inrycka i Finland vid konung Fredriks död, för att värna denna frihet. Af denna förklaring hade svenska regeringen funnit sig föranlåten att skicka 8,000 man fotfolk till Finland. Inom landet hade missväxt tillstött i åtskilliga af dess landskap. Härtill kom ytterligare konungens sjukdom, hvarigenom allt bekymmer och ansvar stannat hos rådet, tills dödsfallet inträffade. Ännu samma afton hade konungaförsäkran blifvit af rådet tronföljaren förelagd, och inom 14 timmar var den nu regerande konungen stadfästad på sin tron, utan att något inträffat af hvad i flera år varit föremål för oro och fruktan. Sedermera hade misshälligheterna med Danmark upphört. Försvarsförbundet med detta rike var förnyadt och vägen banad till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
