Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adolf Fredriks regering. Riksdagen 1751, 1752
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betyga sitt billiga missnöje. Utskottet hade förut visat, huru mycket rådets värdighet och heder lågo det om hjertat, och som utskottet vore fullt öfvertygadt om riksrådens nit för konungens och rikets bästa, så hyste det ock intet tvifvel, att icke äfven konungen instämde med ständerna i deras förtroende till rikets råd. Med denna sekreta utskottets förtroendeförklaring fingo riksråden åtnöja sig, såsom ersättning för någon sådan från konungen, och någon afskedsansökan kom derefter icke i fråga. Dock lät sekreta utskottet i riksdagsbeslutet införa en punkt om grundlösheten af de rykten som blifvit utspridda, att dels konungen, dels rådet sökt utvidga sin myndighet i strid emot regeringsformen.
Genom det slags upprättelse, sekreta utskottet sålunda gifvit rådet, var emellertid frågan om statsbristens afhjelpande ej löst. Riksdagen närmade sig dock sitt slut, och något måste ovilkorligen göras för denna brists betäckande. Äfven detta blef nu sekreta utskottets omsorg. Det uppdrog åt nio sina ledamöter, hvilka tillika voro medlemmar af stats-, banko- och
defensions-deputationerna, som hade att föreslå medel för statsverket, för banken och för försvarsväsendet, att inkomma med förslag till utvägar för statsbristens fyllande. Förslaget afgafs också redan följande dagen och innehöll, att afbetalningar å statsverkets skuld till banken måtte uppskjutas till bättre tider och ett nytt lån å 15 tunnor guld från banken upptagas mot säkerhet i riksens ständers kontors (riksgäldskontorets) fond, hvarjemte den beräknade inkomsten af bevillningen upptogs till 27 tunnor guld högre, än statsdeputationen ansett sig kunna göra, och åt kongl.maj:t samt de årliga statskommissionerna öfverlemnades att för 9 tunnor guld söka utvägar genom att »jemka requisitionerna efter tillgångarna». På detta sätt fingo de statsbristen betäckt, sedan de upptagit densamma till 10 tunnor guld för det löpande året och 54 för de tre följande. Förslaget mötte visserligen flera inkast, men då man ej hade någon bättre utväg att föreslå, bifölls detsamma dagen innan riksdagen afslutades.
I sammanhang med denna fråga pågick en ganska liflig strid inom och mellan stånden, rörande den nya bevillningsförordningen, hvilken ej kunde undertecknas förr än samma dag riksdagen slutade, då man ändtligen genom ömsesidiga medgifvanden kommit öfverens om den nya bevillningens särskilda bestämmelser.
Om dessa stridsfrågor nu lifligt sysselsatte ständerna, så hvilade deremot den, som under de föregående riksdagarne varit den vigtigaste – om den utländska politiken. Rysslands och Englands förhållanden till Sverige, å ena sidan samt Frankrikes, å den andra, hade under de senast förflutna åren varit sådana, att någon anledning svårligen fans till att klandra eller ändra den politik konungen och rådet i afseende å dessa makter endrägtigt följt. I svaret på regeringens sekreta proposition om utrikes ärenden förklarades ock förbindelsen med Frankrike uttryckligen vara Sveriges naturliga med nödvändighet gifna system. Med Danmark önskade både Hattar och Mössor underhålla vänskap, och det 1749 förnyade förbundet med detta rike samt den afslutade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
