Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pomerska kriget 1757-1762
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under Richelieu. Det ena var nu lika omöjligt som det andra, då det förra skulle gifvit hela svenska hären till spillo, och en förening med Richelieus här blifvit overkställbar, sedan konventionen i Kloster-Zewen blifvit uppsagd samt de hannoverska och hessiska trupperna fått en utmärkt fältherre i prins Ferdinand af Braunschweig, som i början af December jagade de franska trupperna från Elbe. Dessa förhållanden framstälde Ungern-Sternberg för regeringen den 17 December och anhöll om bestämda order, antingen han skulle genom Mecklenburg söka en förbindelse med Richelieu, hvilket dock hade föga utsigt att lyckas, eller gå öfver Peene för att våga en strid mot Lehwald. Dock undanbad han sig i båda fallen allt ansvar för följderna.
När dessa Ungern-Sternbergs framställningar kommo fram till rådet, var han redan befriad från ytterligare ansvar, ty på Carl Fredrik Scheffers förslag skilde honom rådet från öfverbefälet den 20 December och uppdrog detsamma åt riksrådet Gustaf Fredrik von Rosen, som visserligen till en stor del var orsaken både till kriget och dess olyckliga utgång genom sina felaktiga kostnadsberäkningar och de många bristerna i härens utrustning, hvilken skett under hans inseende, men som dock var den ende inom rådet, hvilken såsom gammal carolin egde något krigarerykte samt för öfrigt tillhörde det rådande partiet, hvars syften han borde kunna befordra bättre än Ungern-Sternberg. Med stor raskhet gjorde sig den nye, nära sjuttioårige öfverbefälhafvaren färdig till afresan och fick sjelf framföra underrättelsen om sin utnämning.
Man hade tillika trott sig vara några upprorsanläggningar på spåren, och man visste missnöjet med kriget och dess bedröfliga följder vara sådant, att i händelse af ytterligare motgångar utbrott kunde befaras, rätt vådliga för upprätthållandet af Hattarnes välde. En kommission tillsattes derföre den 22 December att ransaka och döma rörande de förrädiska stämplingar, som möjligen kunde yppas. Till ordförande i denna kommission förordnades riksrådet Palmstjerna, åt hvilken uppdrogs att vaka öfver statens säkerhet, hvarföre penningar utan redovisningsskyldighet stäldes till hans förfogande; han bemyndigades att, när han så funne nödigt, låta kommissionen, hvars tillsättande tills vidare hölls hemligt, begynna sin verksamhet, och till honom lemnades förseglade order till befälhafvarne för trupperna i Stockholm att, när han begärde deras handräckning, lyda hans befallningar, såsom vore de kongl. maj:ts. Alla skrifvelser, som af dessa beslut föranleddes, undertecknades af riksråden i konungens namn och höllos för honom hemliga, emedan man befarade att stämplingarna skulle utgå från hofvet eller af det vinna understöd.
Under tiden hade Ungern-Sternberg, när en ovanligt tidig vinter inföll med stark frost, så att vattendragen vid Peene tillfröso och denna flod ej längre kunde betraktas såsom något skydd, beslutat, efter hållet krigsråd, att draga trupperna tillbaka i en ännu mera koncentrerad ställning mellan Richtenberg och Stralsund, för att ej afskäras från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
