Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1760-1762
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Försöket att återinsätta de båda andra gick ej lika lätt. Borgareståndet biföll visserligen att de, jemte pension, skulle återfå ständernas förtroende, och häri förenade sig äfven bondeståndet; men efter en liflig tvist beslöt adeln väl att återgifva de båda rådsherrarne riksens ständers förtroende, dock utan att ifrågasätta deras återinträde i rådet, och presteståndet, som äfven samma dag, den 25 Juli, samtyckte att återgifva dem ständernas förtroende, gjorde dervid det uttryckliga förbehåll, att dermed ej skulle förstås rättighet att komma in i rådet. Det dröjde dock ej länge, innan hos adeln väcktes fråga, att de kunde återfå sina rådsplatser, för att bespara deras pensioner, och man beslöt Palmstjernas och Scheffers återinträde vid första inträffande ledighet, hvilket äfven bifölls af presteståndet; men der yrkades tillika, att äfven de år 1739 afskedade riksråden Bonde och Bielke borde återfå sina rådsplatser. Båda voro nu nära 80 år gamla, och då Palmstjerna och Scheffer skulle, när ledigheter inträffade, inträda i rådet före dem, var det föga sannolikt att de sjelfve någonsin skulle åter blifva riksråd, hvarföre ock förslaget rörande dem nu bifölls den 7 Augusti utan strid och omröstning.
När beslutet fattades att åter kalla Höpken i rådet, var ett riksråds-embete ledigt efter Stromberg, hvilken i början af Juni begärt att få nedlägga sitt embete, och något hinder mötte således ej för Höpken att genast åter inträda i sitt embete; men ehuru han stannade i Stockholm, tog han dock tills vidare icke inträde i rådet. Palmstjerna svarade på kallelsen att dit återinträda, att han aldrig förmodat sig skola ådraga sig riksens ständers missnöje och förlust af deras förtroende just då, när han som mest trodde sina rådslag hafva öfverensstämt med deras föreskrift och Sveriges lag. Numera hade han intet förtroende till sig sjelf; han torde göra som värst, då han efter sitt begrepp trodde sig göra som bäst, och han skulle alltid frukta för det tillkommande, då han påminde sig det framfarna. Han undanbad sig derföre den tillbjudna äran och försvann derefter från det offentliga lifvet. Scheffer åter inträdde verkligen ånyo i rådskammaren.
Sedermera förekom inom stånden en häftig strid rörande tillsättningen af landshöfdingembetet i Södermanlands län. När vid 1756 års riksdag rikets ständer upphäft underguvernörsembetet hos kronprinsen och derigenom försatt Nils Bielke ur tjenst, hade de tillika förordat honom hos kongl. maj:t till erhållande af någon lämplig befordran och sedermera begärt, att han skulle uppföras på förslag till något ledigt landshöfdingeembete, då han anmälte sig såsom sökande dertill; men när nu Södermanlands län blef ledigt, tyckte flere bland Hattarne, att detta län bättre kunde passa en af deras partimän, hofrättsrådet Olof Benjamin Ehrencreutz, hvarföre i borgareståndet föreslogs, att han skulle anmälas till erhållande af det lediga landshöfdingeembetet. Borgareståndet biföll genast, och bondeståndet biträdde detta beslut; men med detsamma gafs tillkänna, att förslaget redan samma dag, den 3 Augusti, skulle uppsättas i rådet, och då någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
