Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1765, 1766
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och deputationens betänkande bifölls den 15 Augusti utan omröstning; men nu uppstod en annan fråga, huru beslutet skulle meddelas stånden. Man kunde icke anföra de skäl, på hvilka det grundade sig, emedan detta skulle vara att för Frankrike tillkännagifva, att det nu vid riksdagen rådande partiet fruktade en fortsatt förbindelse med detta rike. Man tog derföre saken såsom afgjord genom sekreta utskottets beslut, hvilket icke behöfde underställas ståndens pröfning, utan endast meddelas dem till underrättelse. Ett protokollsutdrag blef således utfärdadt af innehåll att sekreta utskottet vid granskningen af rådsprotokollen i utrikes ärenden funnit sådana felsteg vara af de här ofvan nämnda nio riksråden begångna, att utskottet ej kunnat undvika förklara dem hafva förlorat det förtroende, som från rådsembetet bör vara oskiljaktigt, hvarföre de blifvit från samma embete entledigade, hvilket beslut sekreta utskottet nu hos rikets ständer anmälde, men kunde dock ej underlåta att tillika anmäla, det de äldre bland dessa herrar gjort sig förlustige förtroendet i högre grad än riksråden Liewen, Rudenschöld och Hiärne, hvilka först vid sistlidne riksdag inträdt i rådet. De sistnämnde hade nemligen hvarken haft del i hela den kedja af olyckliga rådslag, som träffat land och folk, eller i sin början beredt de saker, vid hvilkas slut de sedermera med de andra lagt handen, hvilka mildrande omständigheter utskottet hemstälde till riksens ständers eget ömsinta bedömande.
Då af de nio riksråden Ekeblad och Scheffer redan afgått, och sekreta utskottet tycktes vilja bibehålla de tre i rådet sist inkomne, så inskränkte sig afsättningsfrågan egentligen till de fyra öfriga, Rosen, Seth, Hamilton och Fleming, af hvilka de två förstnämnde voro nära 80 år gamla och äfven de båda senare gamla och sjukliga. Drottningen tyckte också att det ej lönade mödan göra några stora ansträngningar för deras skull, sedan partiets förnämsta stöd inom rådet, Ekeblad och Scheffer, voro borta; men Hattarne, verksamt understödde af franske ambassadören, beslöto att strida för dem till det yttersta samt understöddes häri troget af hofpartiet. Striden blef ock ytterst förbittrad.
Den 17 Augusti företogs frågan i stånden. Hos adeln begynte man med loftal öfver riksråden och i synnerhet öfver Rosen. Han var den sista qvarlefvan af Carl XII:s hjeltar, hade tjenat fäderneslandet i 61 år och alltid, när man behöft honom, funnits redobogen att ställa sig i spetsen, der faran hotade. Seth hade tjenat i 56 år och alltid med utmärkelse; hvad kunde väl dessa herrar på sin höga ålderdom hafva förbrutit? Rikshistoriegrafen Anders Schönberg bestridde sekreta utskottets anspråk att afgöra ärendet; det vore ett ytterst farligt prejudikat, om embetsmän kunde dömas utan att deras förbrytelser gjordes bekanta; sådant kunde ske i en envåldsregering, men i ett fritt samhälle vore det dubbelt oväntadt och dubbelt farligt; det vore ståndens, icke sekreta utskottets förtroende, som tillsatte riksråd, hvarföre det ock fordrades ståndens, icke sekreta utskottets misstroende för att afsätta dem, och de måste följaktligen behålla riksens ständers förtroende, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
