Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1769, 1770
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksdagar fråntagit honom. Franske ambassadörens ständiga syfte skulle derföre vara, dels att genom Frankrikes inflytande återställa det monarkiska väldet i Sverige på säkra grundvalar, i hvilket hänseende han borde med konungen och drottningen af Sverige, samt deras förtrogna öfverenskomma om en plan; dels att förmå Frankrikes vänner i Sverige till denna plans antagande samt föreställa dem en sådan statshvälfning såsom säkraste medlet att störta det herskande partiet och låta dem känna, att deras enskilda fördel, så väl som Frankrikes, låge i framgången af denna plan.
Efter mottagandet af denna skrifvelse höll Breteuil öfverläggningar synnerligast med Fersen och Scheffer, af hvilka den senare fullständigt öfvergifvit sina forna åsigter och nu var den ifrigaste kämpen för konungamaktens utvidgning, samt äfven Fersen efter Hattarnes fall förklarade sig anse konungamaktens återställande vara enda medlet till landets räddning, men dock visat sig vacklande, när det kom till verkliga förslag i denna syftning. Följden af bådas öfverläggningar med den franske ambassadören blef ett gemensamt betänkande af Fersen och Scheffer, hvilket den 17 Augusti 1766 af dem lemnades till Breteuil och hvari de erkände, att en förändring af statsförfattningen vore nödvändig samt att den icke, såsom man förut tänkt, borde uppskjutas till dess kronprinsen uppstigit på tronen, emedan faran af ett dröjsmål vore alltför öfverhängande, sedan Mössorna nu kullkastat de ekonomiska och politiska grundvalar, hvarpå rikets oberoende varit bygdt; men då Adolf Fredriks ålder, svaghet och ringa anseende gjorde en statshvälfning för tillfället omöjlig, så måste man hålla sig till de lagliga vägarna, med Frankrikes tillhjelp skaffa sig öfverhand vid nästa riksdag, afsätta Möss-rådet och genom sekreta utskottet eller stora deputationen föreslå ändringar i regeringsformen. Denna åsigt biträddes äfven af Breteuil, men Choiseul förklarade enda utvägen för Sverige att återvinna någon politisk betydenhet, hvarigenom det kunde lemna Frankrike ett kraftigare biträde, vara en statshvälfning, som inskränkte ständernas sjelfsvåld ungefär till likhet med den engelska statsförfattningen; dertill ville han lemna penningar, men icke till nya riksdagsintriger, som endast skulle störta ett parti, för att upphöja ett annat lika hersklystet. Under sommaren 1766 fick emellertid Breteuil befallning att försäkra drottningen och kronprinsen om Frankrikes hjelp, när de ansågo sig kunna försöka en statshvälfning; men så länge Adolf Fredrik innehade tronen, var på någon sådan icke att tänka, och kronprinsen blef från denna tid den, på hvilken Frankrike räknade.
Franska regeringen hade vid denna tid genom tilldragelserna i Polen en särskild anledning att söka inskränka det fria statsskickets missbruk i Sverige. Genom sådant missbruk hade det kommit derhän att Polen blifvit allt mer och mer beroende af Ryssland. Genom ryska penningar och vapen hade Katarina II i September 1764 fått sin forne älskare Stanislaus Poniatowski vald till konung i Polen, hvarefter den ryske ambassadören der blifvit den verkligt styrande. Ryskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
