Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1769, 1770
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under dåvarande omständigheter förhålla sig. Detta förslag bifölls, och de efterskickade ledamöterne från embetsverken infunno sig i rådet samt afgåfvo den affordrade berättelsen. Öfverallt hade kronprinsen aflemnat konungens tryckta anförande och gifvit tillkänna hans beslut att icke befatta sig med regeringen förr, än riksdagskallelse utgått. Kronprinsens vagn hade under färden mellan embetsverken varit omgifven af hurrande folkhopar och en betydande jäsning tycktes råda bland hufvudstadens befolkning.
Rådet vidhöll emellertid sin sista föresats och utfärdade till en början ett protokollsutdrag till samtliga kollegierna, i hvilket de, med anledning af »den vådeliga och bedröfliga ställning, hvari riksstyrelsen råkat», påmindes, att inga andra befallningar borde lydas och verkställas, än de, som i kongl. maj:ts höga namn och med vederbörandes kontrasignation utgingo ur rådkammaren; »och droge kongl. maj:t till samtliga rikets embetsmän det förtroende, att de uti dessa de brydsammaste och farligaste omständigheter för frihet och folk skulle sig så uppföra, som de enligt regeringsformen inför Gud, kongl. maj:t och riksens ständer försvara kunde».
Både konungen och rådet hade sålunda vädjat till embetsverken, och på dem berodde alltså frågans utgång i första hand. På morgonen den 17 December sammanträdde krigs-, kammar- och bergskollegierna samt kammarrevisionen till gemensam öfverläggning, hvarvid man snart kom öfverens, att rådet icke kunde regera utan konung; att den konungsliga högheten var oskiljaktig från konungens person; att, när han nedlagt styrelsen, funnes ingen som kunde utöfva de rättigheter, hvilka regeringsformen tillagt konungen, ingen som egde benådningsrätten, ingen som kunde gifva främmande sändebud audiens, ingen, i hvars namn afhandlingar med utländska makter kunde föras, ingen, som af tyska riket erkändes för hertig af Pomern. Enligt regeringsformen utgjorde konungens höghet rådets myndighet samt ständernas rätt och frihet de tre väsentliga delarne i riksförfattningen, och när en af dem saknades, vore jemvigten borta. Skulle herrar riksens råd hos sig förena konungsliga högheten med rådets myndighet, så uppstode ett nytt regeringssätt, och det vore derföre så mycket nödvändigare, att riksens ständer komme tillsammans för att taga författningar om sig och riket. De hade i riksdagsordningen föreskrifvit, att riksdag skulle sammankallas, om någon oförmodad händelse inträffade, hvarpå rikets välfärd och ständernas frihet berodde; men någon mera oförmodlig eller äfventyrlig händelse än den närvarande, kunde icke inträffa. På grund häraf förenade sig de fyra kollegierna om en förklaring inför rådet, att grundlagarne försatte dem i fullkomlig overksamhet, så vida icke riksens ständer genast sammankallades, emedan riket icke kunde styras utan konung, lika litet som konungen kunde styra riket utan råds råde. Statskontoret gaf tillkänna, att det hyste samma åsigt, men att, som det för sina göromål hade särskilda föreskrifter, så kunde det icke deltaga i gemensam förklaring med de andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
