Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1769, 1770
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utrikes politiken. Till genomförande af den första planen begärde han 120,000 pund sterling, till den andra 72,000, till den tredje 30,000. Ministrarne föredrogo den andra planen i ordningen, och från slutet af Juli 1769 var Pechlin en af Mössornas ledare, med stora penningetillgångar till sitt förfogande, hvilka han ock förträffligt förstod att begagna.
Medan underhandlingen mellan Fersen och några af Mössornas ledare ännu fortgick, blef författningsfrågan offentligen bragt å bane hos ständerna. Carl Fredrik Höpken, en yngre broder till förre kanslipresidenten, yrkade å riddarhuset, att man borde till sekreta deputationen och justitiedeputationen hänvisa att gemensamt taga förordningen om lagarnes verkställighet i skärskådande och tillse, huru det för framtiden måtte förekommas, att regeringslagarne ändrades och ombyttes från den ena riksdagen till den andra. Mössorna satte sig med stor häftighet emot detta förslag, men det oaktadt bifölls det den 25 September af adeln, som med 414 röster mot 384 hänvisade ärendet till sekreta utskottet samt sekreta och justitiedeputationerna, hvarefter samma förslag väcktes och samma beslut fattades äfven af de öfriga stånden.
Efter långa öfverläggningar inom utskottet och deputationerna stannade man dock slutligen dervid att icke göra någonting för utvidgningen af konungens myndighet och uppfyllande af hofvets förhoppningar i öfrigt, utan enda frukten af de så mycket omtalade grundlagsändringsförslagen blef en »akt om personlig säkerhet samt säkerhet om eganderätten».
I denna s. k. säkerhetsakt, som sades hafva till ändamål att återställa grundlagarne i deras fulla kraft, stadgades, att ingen skulle kunna beröfvas lif, ära, frihet, embete eller tjenst utan laga ransakning och dom; att i brottmål ingen annan bevisning finge brukas, än den allmänna lagen gillade, således icke samtal mellan fyra ögon, enskilda bref, papper och räkenskaper, än mindre tortyr; att hvad lagen medgaf om svårare fängelse skulle i vanliga brottmål endast med ömmaste grannlagenhet användas, men aldrig i statsförbrytelser; att alla extra domstolar, kommissioner, deputationer med domsrätt, m. m., under hvad namn de vara måtte, skulle för eviga tider vara afskaffade, så under som mellan riksdagarne, med undantag likväl för hvad riksdagsordningen stadgade om riksrådets ansvar för brott i embetet, så vida ingen annan domstol för sådana brott gåfves än den, som af riksens ständer sjelfva förordnades. Till att betrygga säkerhet till lif och egendom vore dock nödigt, att lagstiftning och lagskipning ej sammanblandades, ty en sådan sammanblandning vore just hvad som utgjotde suveränetet, då den, som kunde både stifta och skipa lag, också med detsamma vore öfver lag och genom ingen lag bunden. Regeringsformen skilde lagstiftning och lagskipning, men i utöfningen hade de blifvit sammanblandade och botemedlet vore här att leda utöfningen af regeringsformen tillbaka till dess bokstafliga innehåll. Följaktligen borde den rätt, konung och råd egde att mellan riksdagarne göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
