Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statshushållningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lön- och betalningsafgift, lämpad efter undersåtarnes samhällsställning och förmodade tillgångar samt uppgående till ungefär 400,000 daler silfvermynt årligen, och en licent, en i tullafgiften beviljad förhöjning uppgående till omkring 300,000 daler silfvermynt årligen, hvilken fick betalas med fjorton- och tvåöres samt löningssedlar, således med kronans gamla skuldförbindeler, som på sådant sätt till en del afbördades. Dessutom voro åtskilliga andra inkomstkällor för ifrågavarande ändamål anvisade och deribland från fienden tagna kanoner och gevär med mera, hvilka under åren 1723–1726 såldes för en summa af omkring 330,000 daler silfvermynt. Många statens fordringsegare och i synnerhet embetsmän måste, för att snarare utfå betalning, nedsätta sina fordringar stundom ända till hälften af ursprungliga beloppet, och genom sådana nedprutningar befriades kronan under åren 1727–1738 från en skuld af nära 2 millioner daler silfvermynt. Summan af de medel, riksens ständers kontor hade under ären 1719–1738 att använda, utgjorde nära 24 millioner daler silfvermynt och summan af dess utgifter under samma år steg till något öfver 22 millioner daler silfvermynt, hvaraf nära 11 millioner utgjorde afbetalning å riksskulden samt något öfver 4 millioner användes till inlösen af tvåöres-, fjortonöres- och lösningssedlar, äfvensom försäkrings- och myntsedlar. Skulderna indelades i elfva klasser, enligt hvilken ordning fordringsegarne skulle godtgöras, alla inom hvarje klass på en gång och med lika rätt.
Utom detta rikets ständers kontor, som hade att förvalta de medel, hvilka blifvit anslagna till riksskuldens betalande, och statskontoret, som hade förvaltningen af rikets ordinarie inkomster och utgifter, var en slottsbyggnads-deputation tillsatt att hafva högsta ledningen af det kungliga slottets återuppbyggande och vården af dertill beviljade medel, den så kallade slottshjelpen, som årligen uppgick till omkring 100,000 daler silfvermynt, samt en deputation öfver landshjelpen, hvilken landshjelp var en gärd, utgående med en åttondedel af lön- och betalningsafgiften, samt anvisad till manufakturernas understöd.
Under de första 20 åren efter freden var i riket infördt ett ordnadt myntväsen. Sedan mynttecknens namnvärde blifvit nedsatt till deras metallvärde, återkom silfret i rörelsen. Det blef dock icke ensamt mynt, utan äfven kopparn användes såsom sådan och blef det allmännaste myntet, men ett ganska ovigt och besvärligt. Af ett skeppund koppar myntades 90 plåtar, hvardera till ett värde af 6 daler kopparmynt, motsvarande 2 daler silfvermynt eller 2/3 rdr specie. En summa af t. ex. 6 rdr specie utgjorde således 9 plåtar i koppar och vägde 2 lispund. Då det var omöjligt att föra med sig någon större summa af detta mynt eller skicka det från en ort till en annan, föranleddes deraf införandet af pappersmynt såsom laga betalningsmedel. Allt sedan 1701 hade banken utgifvit sedlar, men som endast voro bevis om verkliga insättningar, hvilka bevis genom skriftlig påteckning kunde öfverlåtas från man till man och derföre kallades transportsedlar. Genom en kunglig förordning af den 1 Januari 1726
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
