Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid samma tid uppgafs Ryssland ega en landtmakt af 555,000 man, hvaribland 262,000 man fotfolk, 46,000 ryttare, 22,000 dragoner samt 225,000 tatarer och kosacker, och Danmarks landthär räknade 41,609 man fotfolk, 6,815 ryttare samt 1,800 man artillerister. Sveriges krigsmakt, som länge varit den starkaste och mest fruktade i norden, var således nu svagare, än någondera af grannrikenas. Svenska artilleriet, Carl Cronstedts skapelse, ansågs dock ännu alltid såsom det bästa i norden, kanske i Europa.
På landtförsvarets utbildande och förbättring arbetade Adolf Fredrik med mycken ifver och företog i sådan afsigt flera resor, mönstringar och undersökningar, samt grundlade 1748 på egen bekostnad en kadettskola. Till underhållande af soldaternes vapenfärdighet infördes de s. k. kyrkparaderne, hvilka fortfarit ända till början af vårt århundrade. Indelningsverket fulländades genom åtskilliga jemkningar och förbättringar; men mot detsamma anmärktes, att officerare och soldater, ofta äldre män, funno sig bäst på sina boställen och derföre voro mindre hågade för, mindre användbara i krig. Hela inrättningen var emellertid alltför nära införlifvad med de svenska förhållandena att rubbas af dessa anmärkningar, och några vigtigare förändringar i Sveriges rörliga landtförsvar träffade således icke under frihetstiden, utan de ökade anslag, som vid riksdagarne för landtförsvaret beviljades, afsågo hufvudsakligen byggandet af nya gränsfästningar.
Sedan Sveriges äldre gränsfästningar mot Ryssland gått förlorade under Carl XII:s krig, måste man efter detta krigs slut vara betänkt på uppförandet af nya. Sådana anlades vid Fredrikshamn och Villmanstrand, hvarjemte de äldre fästningsverken vid Nyslott och Kajaneborg förbättrades; men genom det olyckliga finska kriget förlorades de båda förstnämnda af dessa fästningar, så väl som Nyslott, hvarefter man frånträdde försöket att åstadkomma en fästningslinie längs gränsen, utan sökte i stället tillvägabringa ett på en enda punkt samladt och derigenom starkare försvar. Man valde härtill öarna utanför Helsingfors vid Finlands södra kust, der man hade lättaste samfärdseln sjöledes med Sverige, och till arbetets ledning utsågs dåvarande öfversten Augustin Ehrensvärd, som alltifrån denna tid tillvann sig en allt större uppmärksamhet.
Augustin Ehrensvärd, född i September 1710, var äldste son af dåvarande kaptenen, sedermera öfversten Johan Jakob Schæffer, som 1717 adlades med namnet Ehrensvärd. Sonen röjde tidigt en brinnande håg för studier och särskildt för de matematiska vetenskaperna samt betraktade under sin studietid en akademisk lärostol i dessa såsom målet för sin ärelystnad; men att uteslutande egna sig åt »den lärda vägen» ansågs ej rätt passande för hans adliga börd, och så ingick han redan vid 16 års ålder vid artilleriet, der han blef officer 1734. Hans ovanliga kunskaper väckte uppmärksamhet, och han erhöll understöd af statsmedel till företagande af en utrikes studieresa. Under åren 1736 och 1737 besökte han Danmark, Tyskland, Nederländerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
