Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkan och undervisningsverken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
faststälda psalmer och bönesätt, ty andan skall för tillfället ingifva hvad talas och bedjas bör; att all inbillad förståndets vishet borde afklädas och afsägas, för att främja viljans förbättring, och att man således borde glömma allt, hvad man vid skolor och akademier läst; att skolor och akademier voro onödiga, ja, skadliga, ty verldslig lärdom vore menlig för det andeliga lifvet; all verldens s. k. oskyldiga nöjen och tidsfördrif, t. ex. dans, skådespel, kortspel och umgänget i större sällskap m. m., borde undvikas, såsom icke oskyldiga, utan ledande till evigt förderf; att skådespelare och de, som idka kortspel, borde hvarken få åtnjuta nattvarden eller begrafvas i kyrkogård; att de fromme, de pånyttfödde behöfde ingen yttre gudstjenst, ingen lag, ingen öfverhet; att den verldsliga öfverheten var ett satans verk och att andans barn icke behöfde lyda öfverhet eller husbönder; att gemensamhet af all egendom skulle åter införas, sådan den var i kristendomens första tid o. s. v.
Sådana satser omfattades visserligen icke af alla pietister, hvilka i allmänhet icke hade någon fullt utbildad troslära; men de förekommo dock i pietistiska skrifter, och åtskilliga deribland voro af beskaffenhet att väl kunna påkalla den verldsliga maktens ingripande, hvilket för öfrigt ifrigt yrkades af presterskapet. Sedan hos regeringen blifvit anmäldt, att konventiklar hållits dels i Umeå, dels vid Sickla i hufvudstadens granskap, ansågos åtgärder böra vidtagas att förekomma de vådor, som befarades af dylika andeliga sammankomster i en annan riktning än statskyrkan gillade. Riksråden Hans Henrik von Liewen och Nicodemus Tessin anmärkte likväl, huru oformligt det var att förbjuda sammankomster till Guds lof och ära, men tillåta dem, som på krogar och källare höllos till dans, sång, spel och dryckenskap. Resultatet af rådets öfverläggningar blef emellertid utfärdandet af »konventikel-plakatet» den 12 Januari 1726, i hvilket, vid straff af böter, fängelse eller landsförvisning, förbjöds, att, »uti enskilda hus man- och qvinkön, gamla och unga, kända och okända, få eller flere, tillhopakomma, under förevändning att bruka sin andakt och enkannerliga gudstjenst, medelst predikningar, sånger och nya bönesätt». Deremot tilläts och uppmuntrades husandakten, hvarjemte presterskapet anmanades att besöka sina församlingsbor i deras hem, förhöra dem i deras kristendom och sålunda äfven utom den allmänna gudstjensten gifva dem tillfälle att erhålla nödig undervisning om den rätta salighetens grund.
Samma år detta plakat utfärdades, väcktes en ny religiös rörelse genom Johan Conrad Dippel, som då ankom till Sverige. Han var en tysk lärd, som fördjupat sig i religiös mysticism och uppträdde mot de protestantiska bekännelserna i allmänhet, talade med ett visst förakt om »det skrifna Guds ord» samt satte i dess ställe »ett i menniskan inneboende gudomligt ljus», genom hvilket skriften först kunde rätt fattas och förstås. För öfrigt förkastade han den då antagna läran om rättfärdiggörelsen, ansåg sakramenten för onödiga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
