Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskaperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1735, väckte redan vid 21 års ålder Linnés uppmärksamhet genom en entomologisk afhandling, hvilken Linné skickade till vetenskapsakademien, med påskrift: »Vidi et obstupui» (Jag har sett och förvånats). Redan vid 32 års ålder blef ock Bergman, då Wallerius 1767 för sjuklighet begärde afsked, hans efterträdare såsom professor i kemien och gjorde sig snart känd såsom en af universitetets yppersta lärare. Hans lefvande, innehållsrika och lättfattliga föredrag lockade talrika åhörare till hans föreläsningar, och vid dessa, likasom vid Linnés, infunno sig många äfven från främmande länder. Genom en ansenlig mängd vetenskapliga arbeten vann han tillika stort rykte inom hela den vetenskapliga verlden samt blef genom vigtiga upptäckter både i fysik och kemi, så väl genom den nya belysning han gaf dessa vetenskaper, en af sin tids främsta vetenskapliga storheter. Hans djupa gudsfruktan, hans oegennytta, hans välvilja mot alla, hans intagande och förbindliga sätt gjorde honom äfven i öfrigt aktad och omtyckt. Genom sitt outtröttliga nit för vetenskaperna, hvilket kom honom att arbeta mer än hans krafter tilläto, ådrog han sig en mer och mer tilltagande sjuklighet, som lade honom i grafven redan vid 49 års ålder i Juli 1784.
Bland kemister och mineraloger, som under detta tidskifte gjorde sig kända, böra för öfrigt, utom Swedenborg, som äfven i detta hänseende var ganska framstående, nämnas Magnus von Bromell, född 1679, præses i collegium medicum 1724, död 1731; Axel Fredrik Cronstedt, f. 1722, bergmästare i Öster- och Vesterbergslagen 1758, d. 1765; Per Adrian Gadd, f. 1727, den förste kemie-professorn vid Åbo akademi 1761, d. 1797, Anders Johan Retzius, hvilken vi här ofvan omnämnt bland botanikerne, m. fl.
Bergsvetenskapen behandlades af Göran Wallerius, f. 1683, assessor i bergskollegium 1730, en bland stiftarne af vetenskaps-societeten i Upsala, ledamot af vetenskaps-akademien 1742, d. 1744; Georg Brandt, f. 1694, bergsråd 1756, d. 1768; Anton von Swab, f. i Falun 1702, bergsråd 1767, d. 1768, upptäckare och grundläggare af Ädelfors guldgrufva samt i allmänhet en af dem, som gjort sig mest förtjente om svenska bergsbruket; Daniel Tilas, f. 1712, bergsråd 1755, friherre 1766, en bland de första ledamöterna af vetenskapsakademien, d. 1772; Jakob Johan Anckarström, f. 1729, öfverste-löjtnant 1767, d. 1777, m fl.
I fysik utkommo, utom Swedenborgs och Torbern Bergmans hithörande arbeten, endast några läroböcker och åtskilliga smärre skrifter öfver särskilda delar af denna vetenskap, hufvudsakligen i praktisk riktning. Johan Brovallius, född 1706, professor i naturalhistorien vid Åbo akademi 1734, biskop i Åbo 1749 och såsom sådan ifrig deltagare i partistriderna vid riksdagarne, död 1755 samt Johan Carl Wilcke, född i Wismar 1732, professor i experimental-fysiken i Stockholm 1759, vetenskapsakademiens sekreterare från 1780 till sin död 1796, voro, jemte de båda förstnämnde, de mest framstående svenska författare i denna vetenskap under ifrågavarande tidskifte.
I allmänhet var det nu naturvetenskapernas gyllene tid. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
