Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bland de riksråd, som tillsattes under Adolf Fredriks regering, voro följande de mest framstående:
Carl Gustaf Löwenhielm, född den 5 Jan. 1701. Hans fader, Gudmund Nordberg, blef slutligen hofrättsråd och adlad med namnet Löwenhielm. Sonen utmärkte sig genom flit och snillegåfvor, så att han redan vid 18 års ålder efter aflagd akademisk examen blef anstäld i statens tjenst och fick det ena uppdraget efter det andra samt redan vid 28 års ålder en domsaga. Vid 1738 års riksdag blef han ledamot utaf sekreta utskottet, der hans ovanliga egenskaper ådrogo honom en större uppmärksamhet. Härefter följde ock den ena befordran snart på den andra. Han blef revisionssekreterare 1741, justitiekansler 1747, friherre samma år, president i Svea hofrätt 1750 och riksråd i Okt. 1751. Derefter blef han serafimerriddare samma år, president i lagkommissionen 1761, Lunds akademis kansler 1762, grefve samma år och kanslipresident i Sept. 1765.
Dessa befordringar till höga embeten föranleddes af ovanligt många och framstående egenskaper, snille, skarpsinne, vältalighet, kunskaper, kraft, flit, mod och ihärdighet. Den sans, den eftertänksamma klokhet, hvarmed han i de flesta fall ledde ärendena och alltid sökte hejda hvarje obetänksamhet eller öfverdrift hos sitt parti, vare sig att detta utgjordes af hofvet, Hattarne eller Mössorna, ty han räknades än till det ena, än till det andra, förtjenar ock allt beröm, likasom äfven den ifver, med hvilken han sökte afskaffa öfverflöd bland ståndspersoner, bränvinssupande bland allmogen samt extra domstolar vid riksdagarne, men deremot främja förbättrade läroanstalter, lofliga näringar och i synnerhet jernhandteringen. Välgörande var ock den vård, han såsom Lunds akademis kansler egnade denna samt afskaffade flera oordningar, missbruk och försnillningar.
Med dessa stora förtjenster förenade han dock flera icke mindre stora fel. För tillfredsställande af sin äre- och penningelystnad drog han ej i betänkande att använda hvarjehanda medel, som icke alltid voro lofliga. Han har allmänt varit beskyld att taga mutor från alla håll, från England, från Frankrike, från Ryssland, från svenska hofvet, från enskilda, korporationer, ja, äfven från enskilda rättsökande, för att inverka på hans åtgärder äfven såsom domare. Att han, oaktadt alla voro öfvertygade härom, likväl icke blott höll sig uppe, utan steg allt högre på embetsmannabanan, visar bäst hans ovanligt stora förmåga och användbarhet. Också har knappast under hela frihetstiden framstått någon man med en så sällsynt förening af snille och klokhet, kraft och sans, mod och beräkning.
Löwenhielm höll sig aldrig ihärdigt till ett parti, utan valde alltid det som han ansåg för sig fördelaktigast. Vid sitt första uppträdande under 1738 års riksdag, då Hattarne blefvo segrande, var han ifrig anhängare af dem. Han ville dock icke 1747 deltaga i deras förföljelser mot Samuel Åkerhielm, men öfvergick dock ej till Mössorna, utan till hofvet, till det unga tronföljareparet, som 1751 under stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
