Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
störta Hattarne och med ett nytt politiskt system träda i deras ställe; de missnöjde Hattarne, som ville bibehålla hattpartiets politiska system i allmänhet, men aflägsna ur rådet några bland partiets dervarande ledare, synnerligast Höpken, Palmstierna och Scheffer, samt de trogne Hattarne, som ville utan förändring upprätthålla den dåvarande styrelsen. Mot dessa förenade sig till en början de tre öfriga partierna och lyckades äfven aflägsna de trenne misshagliga riksråden. Clas Ekeblad blef Höpkens efterträdare såsom kanslipresident, men, ehuru en utmärkt duglig embetsman, erfaren, kunnig, hofsam, omutlig och oegennyttig, egde han dock ej det öfverlägsna snille eller den kraftfulla beslutsamhet, som fordrades för att leda det hela. Huru statsskicket urartat visade sig tillräckligen deraf, att en ökänd ränksmidare och politisk vinglare såsom Carl Fredrik Pechlin, hvilken stod i spetsen för de missnöjde Hattarne, kunde under en stor del af riksdagen blifva dess mest betydande man och vid flera tillfällen bestämma besluten. Genom hans väl betalda öfvergång till de trogne Hattarne vunno dessa åter öfvervigten, och de ur rådet aflägsnade riksråden blefvo dit återkallade; men nu slöto sig hofvet och Mössorna närmare till hvarandra, engelska och preussiska penningar användes, och man lyckades få Pechlin utvoterad från riddarhuset, hvarefter utsigterna för hofvet syntes ljusna och Hattarnes fall tycktes nära förestående, hvilket dock afböjdes genom riksdagens afslutande, sedan den varat inpå tredje året och alla börjat tröttna dervid.
Hattarne, alltmera osäkra om sitt välde, hade redan innan riksdagens slut börjat närma sig hofvet och, enligt dess önskan, ingått fred med Preussen. Efter ständernas åtskiljande visade äfven Hattarnes ledare någon benägenhet att gå konungens önskningar till mötes i afseende å hans rättigheter; men då konungen icke ville förena sig med dem om att genom ett nytt subsidiefördrag ytterligare för en längre tid binda sig vid Frankrikes politik, följde mot slutet af året 1764 en ny brytning, hvarefter hofvet åter mer närmade sig Mössorna.
Kort derefter, i Januari 1765, begynte en ny riksdag, under hvilken Mössorna kommo till väldet, men visade derefter ingen håg att villfara hofvets önskningar, hvarföre detta åter slöt sig till Hattarne, synnerligast som Mössorna både i maktlystnad och sparsamhetsifver visade sig vara långt mera hårdhändta motståndare än Hattarne varit. Styrelsens både personal och riktning blefvo emellertid nu förändrade. Carl Gustaf Löwenhjelm blef kanslipresident, en man med stor förmåga och i ovanligt hög grad förenande de egenskaper, som fordras för att blifva en stor statsman. Att han icke blef det och ej på långt när vann sådant inflytande, som man kunnat vänta af hans framstående egenskaper och vidsträckta erfarenhet, föranleddes af två väsentliga brister – å fasthet i grundsatser och å redbarhet. Han var dessutom nu gammal och sjuklig samt beklädde endast något öfver två år det vigtiga embetet. Han hade tillhört alla partierna, allt efter som han fann med sin fördel öfverensstämmande, och iakttog alltid en viss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
