Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1771, 1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon håg för deltagande i partistriderna. Han segrade emellertid nu vid landtmarskalksvalet med 523 röster mot 450, som tillföllo Rudbeck.
Talmansvalen i borgare- och bondestånden hade sålunda utfallit till Mössornas fördel, hvartill ytterligare kom, att assessorn Johan Odelius, en ifrig Mössa, valdes till bondeståndets sekreterare; men deremot hade Hattarne segrat hos adeln, och inom presteståndet voro partierna så jemnstarka, att beslutens bestämmande kunde bero af en enda röst. Under sådana förhållanden blefvo båda partierna mera benägna för den föreslagna kompositionen, hvilken ock afslöts den 27 Juni i konungens närvaro, »på heder och tro», under vilkor att statsförfattningen skulle lemnas orörd och ingen förändring göras i 1751 års konungaförsäkran; att fred och vänskap skulle underhållas med alla främmande makter och inga förbindelser ingås, som kunde väcka kallsinnighet hos någon annan makt; att inga förföljelser skulle anställas och inga undersökningar sträcka sig längre tillbaka än till slutet af sista riksdagen, samt att två af de då afskedade riksråden skulle genast inkallas i rådet för att fylla der befintliga ledigheter, hvarjemte konungen å rådets vägnar försäkrade, att vid riksdagens slut skulle, genom några dåvarande riksråds afgång, tillträde till rådet beredas för några ytterligare af mösspartiet. Hvad åter beträffade riksdagens förhandlingar, förbehöll sig hvartdera partiet frihet att söka vinna öfverhanden; men man lofvade, att det parti, som i ett stånd segrade vid elektorsvalen, skulle ur motpartiet välja en tredjedel af hvarje utskotts ledamöter.
Konungen trodde sig sålunda hafva icke så litet närmat partierna till hvarandra och gaf äfven en antydning härom i det berömda tal, hvarmed han den 25 Juni öppnade riksdagen och hvari, efter en erinran om sin hädangångne fader och om anledningen till ständernas sammankomst, han yttrade om sin egen ställning: »Född och uppfödd ibland eder, har jag allt ifrån de spädaste år lärt att älska mitt fädernesland, att anse för den största lycka att vara svensk och den största ära att vara den förste medborgaren ibland ett fritt folk. Alla mina begär äro uppfylda, då rikets sällhet, sjelfständighet och ära genom edra beslut tillskyndas, beredas och befästas. Att regera öfver ett sällt folk är min största önskan, att styra ett fritt folk högsta målet för min ärelystnad. Tron icke, gode svenske män, att detta är blotta ord utan mening: det är hvad mitt hjerta tänker, ett hjerta brinnande af den lifligaste kärlek för äran och fäderneslandet, som är för högmodigt att lofva hvad det icke vill hålla och för uppriktigt att säga hvad det ej tänker. Jag har sett flera länder, jag har lärt känna flera folkslags tänkesätt, regeringsart, seder, större och mindre välstånd. Jag har funnit, att hvarken oinskränkt välde, prakt och yppighet, för sträng sparsamhet eller penningeskatter utgöra lycka eller förnöjsamhet, der kärlek för fäderneslandet, der enighet saknas. Det ankommer derföre på eder att blifva det lyckligaste folk på jorden. Låtom detta riksmöte blifva evärdeligen utmärkt i våra tidböcker genom uppoffrande af allt hat, alla egna afsigter för det allmännas väl. Jag skall bidraga, så mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
