Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges yttre förhållanden, 1772-1778
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
danska hofvet tillkänna, att i händelse af ett anfall mot Sverige, skulle Frankrike med hela sin makt bistå detta rike. Redan under det föregående året hade hertigen af Aiguillon, efter enträgen anhållan från konung Gustafs sida om ökade franska subsidier, föreslagit en konvention, att Frankrike skulle, från den 1 Januari 1773 räknadt, betala till Sverige 2,400,000 livres, med 800,000 livres om året, under vilkor att konungen i Sverige förband sig att hålla färdiga till försvar för sina kuster i Januari 1776 en fullt rustad här af 47,456 man samt en flotta af 21 linieskepp och 9 fregatter. Konungen ansåg likväl dessa vilkor innebära någonting ovanligt mellan sjelfständiga stater och tvekade derföre att antaga dem. Tillika anmärkte Creutz, att den utlofvade summan ej på långt när förslog att betäcka kostnaderna för de rustningar, hvartill den skulle användas, och då Aiguillon lät förstå, att, om vid de tre årens slut 600,000 livres funnes brista i rustningskostnaden, skulle Frankrike ej vägra att härmed bispringa Sverige, skyndade Creutz begära, att dessa 600,000 livres äfven måtte, fördelade på tre år, ingå bland subsidierna, så att Frankrike förbunde sig att årligen betala 1 million livres. Härpå ville dock Aiguillon icke ingå, och någon annan mildring i de utfästa vilkoren blef ej medgifven, än att franske konungen lofvade påskynda betalningen, derest omständigheterna blefve för Sverige mera farliga. Konventionen afslutades den 27 Februari 1773 och genast derefter afsändes första kreditivet å 200,000 livres.
De krigiska utsigterna började emellertid försvinna, och från ryska kejsarinnan kom underrättelse, att hon vore villig mottaga ett sändebud från Sverige. Friherre Fredrik von Nolcken ankom till Petersburg den 15 Mars samt mottogs vänligt både af kejsarinnan och hennes son storfursten Paul, till hvilka båda han öfverlemnade Serafimerordens insignier. Kejsarinnan besvarade ock denna artighet med ett vänligt bref, och äfven från storfursten ankom ett sådant. Det fortfarande kriget mot Turkiet, den starka jäsningen i Polen och hotande oroligheter inom Ryssland hade föranledt denna oväntade eftergifvenhet, och den för Sverige så hotande krigsfaran var sålunda åtminstone tills vidare aflägsnad.
För att draga nytta af denna vänliga sinnesstämning hos kejsarinnan yppade konungen i December 1773 för ryske ministern grefve Ostermann sin önskan att göra kejsarinnan ett besök i Petersburg. I Januari 1774 lät man honom tydligen förstå, att kejsarinnan med otålighet väntade honom till Petersburg och skulle blifva förtjust att der få mottaga en så nära frände. Gustaf III och Katarina II voro nemligen syskonbarn, emedan Katarina var Adolf Fredriks systerdotter. Lika vänliga försäkringar gjordes äfven i Petersburg till baron von Nolcken, och der träffades redan förberedelser till Gustafs mottagande.
Någon resa företogs dock ej detta år, i följd af hvarjehanda inträffade förhinder och synnerligast af den obenägenhet det franska hofvet visade mot ett närmande mellan Gustaf och Katarina, hvarföre ock konungens besök i den ryska hufvudstaden afstyrktes i Versailles. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
