Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges inre förhållanden, 1772-1778
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
statsbehofvens besörjande till allmänhetens lisa kunna eftergifva den nu ojemnt fördelade bränvinsbevillningen, stält bränvinsbränningen, såsom ett regale, under förpaktning; men att så få anmält sig till begagnande af denna inskränta bränvinsbränning, att ändamålet med förpaktningen icke kunde uppnås. Kongl. maj;t hade derföre nu tagit det beslut, att, så snart omständigheterna det medgåfve, låta den till förpaktning utbjudna bränvinsbränningen för kronans räkning verkställas, hvarjemte kongl. maj:t i följd af den mer och mer tilltagande olofliga tillverkningen och försäljningen af bränvin funnit sig föranlåten anbefalla tillverkningsredskapens utlemnande och böternes förhöjande från 100 till 200 d. s.
Så tillkommo kronobrännerierna, vid hvilkas inrättande generalmajoren friherre Georg Gustaf Wrangel verksamt biträdde. Han hade fört ett temligen äfventyrligt lif, en tid varit svensk ministerresident i Hamburg, så blifvit dragon-öfverste, men två gånger utan uppgifven anledning lemnat svenska krigstjensten. Nu återkommen från flerårig vistelse utomlands, blef han, gynnad af Carl Fredrik Scheffer, 1775 landshöfding i Vesterbotten och ledamot af bränvinsdirektionen. Han hade, enligt Gustaf III:s om honom fälda omdöme, »kapacitet, talanger och verkligt nit, men tillika ett oroligt, misstänksamt, grälaktigt sinnelag». Detta visade sig ock snart inom direktionen, der han ständigt låg i gräl med sina embetsbröder. Han fick resa omkring i riket för att bringa kronobrännerierna i gång, och genom hans nitiska bemödanden ökades ock deras antal från 30, som ursprungligen var bestämdt, till 42.
Redan under första året af dessa bränneriers anläggning hade kostnaden derför uppgått till 60 tunnor guld och företaget hade äfven ur ekonomisk synpunkt visat sig föga fördelaktigt. De flesta brännerierna utarrenderades mot skyldighet för arrendatorn att till kronan lemna 15 eller 16 kannor bränvin för hvarje tunna råg, han erhöll af kronan. Arrendatorn behöfde icke befatta sig med bränvinets försäljning, som skedde genom kronans försorg och för dess räkning. Det visade sig ock snart, att hela företaget var uppgjordt utan någon säker beräkning eller plan, hvilket i förening med de särskilda uppsyningsmännens bedrägerier bragte hela företaget i sådan oreda, att konungen fick afsmak derför och sjelf erkände, att det varit ett misstag, hvartill han blifvit förledd. I sjelfva verket hade ock inrättningen af kronobrännerierna varit första steget till upphörandet af den popularitet, hvaraf Gustaf III dittills varit i åtnjutande. De stränga åtgärder, hvarmed man sökt upprätthålla det förra bränvinsförbudet, hade för det goda ändamålet och uppoffringens gemensamhet ansetts någorlunda drägliga; men då dessa åtgärder blefvo vida strängare än förut, under det ändamålet att göra bränvinet till en kunglig inkomstkälla ej var egnadt att ingifva synnerlig aktning, blef missnöjet så mycket större och allmännare. Det anbefalda aflemnandet till kronan af all enskild bränvinsredskap, de redan förut höga böternas fördubblande, angifvares uppmuntrande med 2/3 af plikten och dessutom med de förbrutna bränvinspannornas hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
