Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1778
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Schröderheim. »Under det vilkoret gifver jag mitt samtycke», sade Nils Svensson och alla andra efter honom, högst belåtne att hafva undsluppit en så stor fara.[1]
Konungen hade emellertid tagit riksdagsstyrelsen i egen hand. Hos honom infunno sig hvarje afton landtmarskalken och de öfrige talmännen för att inhemta hans befallningar om hvad under nästföljande dagen skulle förrättas. För öfrigt voro kammarherrn Hans Henrik von Essen, generalmajoren Henrik af Trolle, gardeskaptenen, friherre Bror Cederström samt Toll, nu konungens adjutant, de, som enligt hans uppdrag hade ledningen å riddarhuset. Inom presteståndet voro öfverhofpredikanten Troil, biskop Benzelstjerna i Vesterås, biskop Lütkeman i Visby, domprosten Fant från Vesterås och prosten Waller från Örebro de, som oftast förde konungens talan. I borgareståndet skedde det af borgmästaren Kiörning från Hernösand och garfvare-åldermannen Westin från Stockholm. För bondeståndet hade konungen i Schröderheim fått en särdeles skicklig ledare.
Till ärendenas utredande tillsattes ett bankoutskott, ett lagutskott, ett bevillningsutskott och ett statsutskott, hvarjemte stånden utsågo deputerade för sina allmänna besvär och adeln ett riddarhusutskott för sin ekonomi. Tvekan uppstod huru dessa utskott skulle af stånden väljas, men man förenade sig derom, att elektorer borde dertill utses. Vid dessas utväljande utdelades af konungens ofvannämnde förtroendemän voteringslistor öppet i hans namn bland adeln, och i de öfriga stånden under hotelser med konungens onåd mot den, som ej följde dessa listor. Detta väckte misstankar och missnöje hos flera inom stånden. Åtskillige af den gamla riksdagsstammen inom adeln, så af de forna Hattarne som Mössorna, ville sammansätta sig för att kullkasta konungens operationer och uppsätta en annan elektorslista. De rådgjorde härom med Fersen, men han afstyrkte detta förslag, emedan det var angeläget att söka bibehålla den med så mycken svårighet vunna enigheten och förekomma nya partisöndringar, hvarigenom främmande makter ånyo kunde beredas tillfälle till inblandning i rikets inre förhållanden. Dessutom vunne konungen måhända mindre genom det anmärkta förfarandet, än hans rådgifvare inbillat honom. Genom ovarsamma tillgrepp i småsaker väcktes nationens uppmärksamhet och befästes dess nit för frihetens upprätthållande mot ett allt för starkt konungavälde. Härmed läto de missnöjde af adeln sig nöja, och konungens elektorslista gick igenom. Så snart elektorerne voro valde, skedde utskottsvalen likaledes enligt konungens vink.
Penningefrågan var vid denna riksdag i sjelfva verket den vigtigaste, åtminstone för konungen. När realisationen verkstäldes, hade konungen öfvertagit rikets skuld, utan att några anslag till ränta och kapitalafbetalning blifvit beviljade. Dessutom hade sedan sista riksdagen sju städer, Filipstad, Åbo, Gefle, Venersborg, Åmål, Christinehamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
