Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1779-1786
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stora hvälfningar hotade vid denna tid att uppstå i östra Europa. Den 8 April 1783 förklarade ryska kejsarinnan, att Tatarkhans besittningar, halfön Krim, med ön Taman och Kuban, hvilka i den sista år 1774 mellan Ryssland och Turkiet ingångna freden blifvit undandragna turkiske sultans skydd och förklarade för sjelfständiga, nu voro med ryska riket införlifvade. Tillika samlades i Ukrajne en rysk här, och kejsar Josef II, som hade planer på Moldau och Walachiet, förklarade för franska hofvet, att han ämnade understödja kejsarinnan, sin bundsförvandt, med 120,000 man. Turkiet rustade sig dock till motstånd mot dessa inkräktningsplaner, och en fransk flotta utgick från Toulon för att hindra den ryska att inlöpa i Medelhafvet. Englands krafter voro tagna i anspråk af det ännu icke afslutade kriget mot de nordamerikanska kolonierna och mot Frankrike. Danmarks mest framstående statsman grefve Bernstorff var aflägsnad och regeringen fördes nu i sjelfva verket af arfprinsen Fredriks förre lärare, Guldberg, en man med medelmåttiga egenskaper, hvarföre styrelsen ock saknade förtroende och anseende både hos den ännu mäktiga adeln och hos folket. Missnöjet var också allmänt, och tillika hade missämja uppstått mellan Ryssland och Danmark, emedan den nye danske utrikesministern Rosencrone tycktes vilja antaga en sjelfständigare hållning emot det ryska sändebudet i Danmark.
Dessa förhållanden ansåg Gustaf III särdeles gynsamma för utförandet af det länge förberedda anfallet mot Danmark. I samråd med Trolle uppgjorde han följande plan härtill. En svensk fregatt skulle utlöpa från Carlskrona och locka danska vaktskeppen vid Kroneborgs fästning att skjuta skarpt, under det samtidigt en utmanande not om Öresundstullen skulle genom svenske ministern i Köpenhamn öfverlemnas till danska regeringen. Omedelbart derefter skulle en särskild för detta ändamål i beredskap hållen eskader af 6 linieskepp och 2 fregatter utlöpa och blokera Köpenhamn, följd så snart som möjligt af 8 linieskepp och 6 fregatter, hvilka derefter gemensamt med den förra eskadern skulle instänga danska flottan och betäcka en landstigning från Skåne. Den härtill afsedda styrkan, omkring 17,000 man, skulle stå under konungens eget befäl, och tillika skulle, enligt en af Toll uppgjord plan, 5,000 man sammandragas vid Carlstad och 5,500 man vid Venersborg, för att under hertig Carls, samt 3,000 man i Jemtland, för att under hertig Fredrik Adolfs befäl inbryta i Norge.
Förberedelserna till detta kombinerade anfall bedrefvos med synnerlig kraft, särdeles sedan två i Holland upptagna lån dertill lemnat nödig penningetillgång. Trolle anmärkte visserligen, att hären och flottan måhända ej ännu vore i nog fullständigt skick, och särskildt önskade han, att den af Ehrensvärd och honom sjelf nyskapade arméns flotta, hvars utrustning omöjligen kunde medhinnas inom den utsatta tiden, måtte få deltaga i företaget, emedan den både vid landstigningen på Seland och sedermera, förlagd i Stora Belt, skulle kraftigt kunna bidraga till framgången; men konungen ansåg, till följd af de för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
