Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1779-1786 - De inre förhållandena 1779-1786
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans önskningar, hvilka planer dock ej kommo längre än på papperet, men likväl vittna om huru lifligt Gustaf III:s håg lekte på äfventyrliga företag. Hans brefvexling från denna tid röjer ock en synnerlig ombytlighet i politiska planer, tillräckligt vittnande, att hans lifliga inbillning ej längre återhölls af Ulrik Scheffers lugna försigtighet. Än talar han om att förbinda sig med Danmark, under det strax derpå det nyssnämnda förslaget att tillvägabringa en statshvälfning i detta rike framträder; än om fördelarna af ett nära förbund med Ryssland, under det han tillika tänker på möjligheten af ett nära förestående krig med denna Sveriges mäktigaste granne; än nedstiger han från dessa stora planer till en underhandling med Holland att lemna 6,000 man svenska trupper i holländsk tjenst mot subsidier på 15 till 20 år, beräknade till 100,000 floriner för hvarje tusen man, mot hvilket förslag Creutz dock anmärkte, att det vore honom föga värdigt, emedan det i sjelfva verket ginge ut på att sälja sina trupper, såsom åtskilliga tyska furstar gjort under amerikanska kriget. Ludvig XVI afstyrkte ock detta förslag såsom föga förenligt med en svensk konungs värdighet, och i sitt svar på hans bref gaf konung Gustaf honom rätt häri. Det fick ock förfalla.
Bland de många förslag, som vexlade i konungens håg, tillstyrkte Creutz en nära och uppriktig förbindelse med Danmark, hvilket skulle förändra det politiska systemet i norden och göra båda makterna oberoende af Ryssland, som nu, i följd af deras inbördes misstroende, alltid kunde räkna på att i endera hafva ett lydrike. Denna närmare förbindelse skulle tillvägabringas under konungens resa i Skåne 1785; men i ett bref derifrån af den 30 Maj svarade konungen, att danske kronprinsen vore alltför obetydlig och ministèren slaf af Ryssland. Man hade hvarken nerv, penningar eller personer med hufvud, utan endast högmod, förenadt med motvilja och fruktan för Sverige. »Långt ifrån att tänka på solida förbindelser och utbyten, som skulle sätta dem i säkerhet på vår sida, är namnet af konung öfver två riken (Danmark och Norge) ett för smickrande namn för fåfängan, att de ej deråt skulle uppoffra sin välfärd.» Creutz fick emellertid icke del af konungens förslag att genom enkedrottning Juliana störta kronprinsens och Bernstorffs styrelse, utan härvid användes åter Toll, som sökte uppskrämma henne med föregifna anläggningar mot hennes personliga frihet, hvilka hon borde förekomma genom att tillfångataga konung Christian och hans son under deras besök hos henne, hvilket förslag hon dock fann alltför äfventyrligt och afböjde.
Under året 1786 utgjorde riksdagen hufvudföremålet för konungens tankar och verkade ett slags hvila i de politiska planerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
