Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De inre förhållandena 1779-1786
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högmålsbrott och fullföljdes såsom sådant i Svea hofrätt. Halldin, inför hofrätten hörd, förde med mycken frimodighet sin talan både muntligt och skriftligt; men olyckligtvis hade hans skrift varit nära samtidig med konungens nu kungjorda afslag på bondeståndets under riksdagen framstälda anhållan om fri husbehofsbränning, och Holmberg hade i Stockholms-Posten låtit införa en redogörelse för ett börjadt penningesammanskott till »den patrotiske Publicola». Dessa omständigheter begagnade man att framställa det hela såsom en sammangaddning, hvarföre ock den åtalade skriften förklarades af aktor i kämnersrätten såsom en uppmaning till uppror och af hofrätten dömdes Halldin och bokhandlaren Schildt, disponent af det tryckeri, från hvilket artikeln utgått, till 21 samt Holmberg, tryckeriets egare, till 8 dagars fängelse vid vatten och bröd. Det af aktor gjorda strängare påstående blef dock fullföljdt hos konungen i rådet, och vid öfverläggningen derom den 18 Maj 1779 skärpte riksrådet Sparre hofrättens dom, i det han dömde Halldin och Schildt till döden, emedan Halldin fält brottsliga yttranden om konungens höghet, mot rikets grundlagar och mot regementsförvaltningen. Schildt, som låtit trycka dessa yttranden, vore lika brottslig; men Holmberg fann riksrådet kunna försona sin efterlåtenhet att ej nogare vaka öfver hvad som utgick från det tryckeri, hvaraf han var egare, med en månads fängelse vid vatten och bröd. Några riksråd instämde i denna åsigt, men andra förklarade sig för en mindre sträng bestraffning, och målet anmäldes för konungen, som den 23 Maj 1779 profvade rättvist, att Halldin och Schildt bort mista lifvet och Holmberg umgälla sitt brott med 14 dagars fängelse vid vatten och bröd; dock ville kongl. maj:t låta dessa brottslingar den nåd vederfaras, att Halldin finge undslippa allt vidare ansvar och straff i detta mål, men deremot Schildt och Holmberg hvardera försona sitt brott med 8 dagars fängelse vid vatten och bröd.
För en tidningsartikel, som förefaller mycket oskyldig i jemförelse med det klander öfver långt mindre klandervärda regeringsåtgärder tidningarne i senare tider innehållit, kunde således både författaren och boktryckaren dömas från lifvet, enligt Gustaf III:s tryckfrihetsförordning, för hvilken han likväl så mycket prisades både inom och utom riket. Otvifvelaktigt var den ock, då den utfärdades, afsedd att tillämpas långt mildare än hvartill erfarenheten nu visade, att den kunde föranleda, hvarföre ock konungen mildrade rådets dom; men denna dom visade likväl huru inskränkt tryckfriheten i sjelfva verket den tiden var.
Konungen fann emellertid ytterligare inskränkningar deri erforderliga. Likasom Mössorna hade beviljat tryckfrihet och gynnat densamma så länge den vände sig mot Hattarne och upplyste allmänheten om alla deras misstag och förseelser, men förföljde pressen, så snart den började angripa deras egen styrelse, så hade äfven Gustaf III gynnat tryckfriheten, så länge den varit riktad mot frihetstidens »aristokratiska välde» och prisade den nya styrelsen; men när klandret började träffa hans egen, förändrades ock hans åsigter om den fria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
