Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De inre förhållandena 1779-1786
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lifvade hans ofta oroliga sinnesstämning och derigenom vunno hans välbehag.
En af dem, som vid denna tid stodo högst i konungens förtroende, var förste expeditionssekreteraren i civilexpeditionen Elis Schröderheim, hvilken, ett år yngre än konungen, genom sin verksamhet inom bondeståndet under 1778 års riksdag vunnit hans synnerliga bevågenhet och sedermera tillhörde hans förtroligaste umgänge, hvartill han ock genom sin sprittande qvickhet och sina ovanligt lyckliga umgängesgåfvor i öfrigt var särdeles väl egnad. Med honom förde också konungen under sina utrikes resor en flitig brefvexling, och Schröderheim förstod alltid i sina bref så behandla äfven de allvarsammaste saker, att de aldrig kunde trötta konungen.
Under Gustaf III:s nästa utrikes resa fick likväl Schröderheim en medtäflare om hans ynnest, hvilken
innan kort stod högst deri och äfven der bibehöll sig längst.
I Juni 1780 företog konungen för sin helsa en resa till Aachen och Spaa, och under hans frånvaro fick rådet föra regeringen, dock utan någon befattning med utrikes ärenden, befordringar eller benådningsmål, hvilka genom kansliet sändes till konungen i Spaa och der af honom afgjordes utan hvarken konselj eller kabinettsråd.
I Spaa fann konungen den mest lysande sällskapskrets, hvilken ryktet om hans ditkomst der församlat och uti hvilken han under hela sitt vistande vid denna helsobrunn var själen. Det lif, han der förde, var likväl föga egnadt att återställa hvarken hans egen eller de öfriga brunnsgästernas helsa. Baler, spel och spektakler aflöste hvarandra oupphörligt, och man åtskildes sällan förr än sent på natten i trots af läkarnes alla protester.
Bland de svenskar, som skyndade till Spaa för att göra konungen sin uppvaktning, var äfven en ung man, dittills föga omtalad, men som sedermera blef det så mycket mera — den nu 23-årige friherre Gustaf Maurits Armfelt. Han hade vid 17 års ålder blifvit fänrik vid gardet, men genom sin framfusighet och sitt lättsinne gjort sig så illa omtyckt, att han blef tillsagd lemna gardet och tjenstgöra vid något landtregemente. I harmen häröfver beslöt han lemna svenska krigstjensten och söka anställning i någon utländsk samt befann sig för sådant ändamål i Paris, då ryktet om konung Gustafs ankomst till Spaa förmådde honom att der infinna sig för att söka göra sig bättre anskrifven hos konungen. Han blef till en början ganska kallt emottagen, men, damernas förklarade gunstling, fick han genom deras inflytande tillfälle till en förklaring, hvilken slutade till konungens tillfredsställelse, och han fann Armfelt så älskvärd, qvick och intagande, så alldeles i sin smak, att han bad honom följa sig till Sverige och derefter tillhöra hans omgifning. Samma år nämndes han också till löjtnant vid gardet och kavaljer hos kronprinsen.
Armfelt var likväl ännu blott en gryende gunstling, men de, som egde konungens mesta förtroende i regeringsärenden, voro, för utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
