Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1786
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en viss förökad årlig inkomst, än att lemna en betydligare qvarlåtenskap, tillfälle härtill. En sådan inrättning var ock en af de utvägar, hvarpå konungen varit betänkt, för att kunna flytta en del af rikets utländska skuld inom detsamma och derigenom äfven få motsvarande del af räntan å denna skuld att stanna inom landet.
I denna framställning till bankoutskottet gaf konungen äfven tillkänna, att han, då kronan sedan sista riksdagen af hvarjehanda tillstötta händelser fått vidkännas en ansenlig minskning i sina påräknade inkomster, funnit sig nödsakad upptaga nya utrikes lån till bestridande af kostnaderna för landets understöd med spanmål, för svenska sjöfartens beskyddande under sista sjökriget samt för en nödvändig förbättring af rikets försvarsverk till lands och sjös; men man finner icke att banko-utskottet, hvars förhandlingar, så väl som statsutskottets, enligt dåvarande riksdagsbruk höllos hemliga, gjort någon anmälan till ständerna hvarken om denna rikets ökade skuldsättning eller om konungens förslag om ett slags inländskt fondsystem. Statsutskottet yttrade visserligen sin missbelåtenhet öfver att ej hafva erhållit någon uppgift från riksgäldskontoret om användningen af den till riksskuldens afbetalande anvisade fond, eller i statskontoret derom hafva kunnat få någon upplysning; men sedan utskottets ordförande erinrat, att regeringsformen ingenstädes ålade utskottet någon granskning af riksgäldskontorets förvaltning, inskränkte sig utskottet till att hos ständerna anmäla, det utskottet af meddelade handlingar inhemtat, att rikets ingälder blifvit till rikets behof anslagna; att ovanligt stora och betydande utgifter blifvit gjorda, i synnerhet till flottans och försvarsverkets upprätthållande, men att, det oaktadt, ingen statsbrist förmärkts, hvari utskottet ansåg sig hafva »en fägnesam anledning att beprisa kongl. maj:ts visa omtanka».
För öfrigt besvärade sig adeln öfver att krigsbefälet denna gång ej, enligt vanligheten, blifvit kalladt till riksdagen och hemstälde, att vid ständernas blifvande sammankomster rättelse häri måtte ske, äfvensom ständerna anhöllo om upphäfvande af de senare inskränkningarna i tryckfriheten, samt om förbud mot monopolier och förpaktningar af borgerliga näringar. De båda sista framställningarna blefvo af konungen afslagna, och rörande krigsbefälets kallande till riksdagarne förklarade konungen sig vilja meddela sitt utslag i sammanhang med adelns öfriga besvär; men detta utslag blef aldrig gifvet, och från denna tid upphörde krigsbefälet att särskildt kallas till riksdagarne.
Obelåtenheten hade emellertid blifvit allt större så väl hos konungen som hos ständerna. Konungen beslöt med det första afsluta riksdagen, och å riddarhuset förekom det ena skarpa memorialet efter det andra. I ett sådant gjordes mycket allvarsamma anmärkningar mot missbruk af passevolansen i Finland, och i adelns beslut om afslag å passevolansen i allmänhet ifrågasattes giltigheten af åtskilliga kort före riksdagen af kronan ingångna passevolans-kontrakt för svenska regementen. I ett memorial af öfverste Georg Magnus Sprengtporten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
