Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska och danska kriget, 1788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de omöjligen kunde svara för soldaternes lydnad, hvarom konungen kunde göra sig förvissad, om han sjelf frågade dem. Hästesko skall härvid visat sig ifrigast och gått ända derhän att fatta tag i konungen och varna honom att icke gå för långt, ty ett enda felsteg kunde komma honom att förlora sin krona. Man hade ock försökt öfvertala soldaterna att vägra lydnad, i fall konungen skulle tillfråga dem, och man hade för öfrigt allmänt utspridt i lägret, att konungen »med de röda klackarne» var en svag herre, som skulle fälla modet vid första skymt af verklig fara. Konungen lät likväl ej skrämma sig, utan befalte, att de missnöjda regementena skulle uppställas i lägret, steg till häst, red ut till dem och höll till soldaterne ett tal, hvari han erinrade dern, huru modigt deras förfäder fäktat under hans, och frågade dem, om de ville följa honom i lif och död, hvartill de svarade ja, och då han derefter drog värjan och sade: »Denna värja drager jag emot fienderna för fäderneslandets väl och för att hämnas de oförrätter, våra fiender oss gjort: ären I trogne, så svärjen mig vid den Gud, som ser min rättfärdiga sak, att I ej öfvergifven mig, så länge jag förer detta svärd emot fienden», svuro soldaterne att ej öfvergifva konungen. Denne vände sig derefter till öfverstarne och yttrade: »Nu sen I, att soldaten har god vilja. Gör han ej sin pligt, så är det edert fel.» Det var dock lätt att förutse, huru föga kunde uträttas med en här, som af sitt eget befäl uppviglades till olydnad och ovilja att gå fienden till mötes.
Afskedstagandet inom officerskåren fortfor emellertid, så att öfver 180 officerare på detta sätt lemnade hären, just som den var färdig att rycka mot fienden, utan att låta någon känsla af heder afhålla sig från ett steg, som man väl minst bort vänta af svenska krigare och hvilket åtminstone Gustaf III, som alltid tänkte högt om svenska folket och särskildt om svenska adeln, hvilken denna mängd afskedstagande officerare till största delen tillhörde, omöjligen kunnat föreställa sig. När afskedstagandet begynte, hade Toll tillstyrkt konungen att inför regementet, uppstäldt till parad, kassera den dithörande officer, som visade sig ega nog liten hederskänsla att lemna sin plats, när det gälde att gå mot fienden; men konungen hade ej vågat taga ett sådant steg, emedan det kunnat leda till en brytning, som hotade hans personliga frihet.
Han hade emellertid nu försökt sitt välde öfver soldaterne och funnit dem villigare än befälet, hvarföre han beslöt fortsätta anfallet mot Fredrikshamn, öfvertygad, att om det komme till verklig strid, äfven officerarne ej skulle svika sin pligt. Den 3 Augusti landsteg general Siegroth med omkring 6,000 man på östra sidan om Fredrikshamn, dit en afdelning af skärgårdsflottan under öfverste Anckarsvärds befäl fört honom och hans trupper. En annan afdelning af skärgårdsflottan, under öfverstelöjtnant Magnus Rosén von Rosenstein låg redan utanför Fredrikshamn. Artilleriet, bestående af 32 kanoner med 48 ammunitionskärror, drogs, sedan det blifvit landsatt, af manskapet en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
