Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska och danska kriget, 1788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa »sjelfständighetsmän» utgjorde en ganska verksam afdelning af de missnöjde inom armén samt underläto intet medel att sprida detta missnöje så allmänt som möjligt.
En afart af sjelfständighetsmännen voro »ryssvännerne», som ansågo, att Finland ej skulle kunna hålla sig uppe såsom sjelfständig stat mellan Ryssland och Sverige, och derföre ville, att det skulle sluta sig till det mäktigaste bland de båda rikena och såsom en skyddstat förenas med Ryssland. De voro de fåtaligaste, men också de slugaste, som förstodo att betydligt inverka på sjelfständighetsmännen samt genom dem på de öfrige.
De talrikaste bland de missnöjde voro »frihetsmännen», som önskade 1720 års statsskick återinfördt i Sverige, men ingalunda ville förlora Finland. De fleste bland dem voro fiender till konungens person, emedan de i honom sågo hufvudsakligaste hindret för sina frihetssträfvanden. De äldre bland dem voro öfverlefvor af partierna under frihetstiden; de yngre åter voro smittade af de nya frihetsidéer, som från Amerika och Frankrike börjat sprida sig kring Europa. De djerfvaste, bland hvilka Hästesko skall varit en, påstås hafva önskat hela konungahusets undanskaffande för att kunna införa ett fullt fritt statsskick efter deras uppfattning. Flertalet ville dock ej gå så långt, men väl var en plan uppgjord att, så snart konungen efter öfverfarten från Sverige landstigit i Sveaborg, stänga dess portar, hvarefter garnisonen och flottan skulle afgifva en förklaring mot kriget och, för att beröfva konungen det stöd, han kunde ega i sin omgifning, skulle alla, som ansågos ega något inflytande, från honom aflägsnas. Konungens beslutsamma uppträdande från första stunden af hans ankomst till Finland föranledde emellertid, att denna plan blef tills vidare hvilande, och man inskränkte sig att fortfarande egga sina underlydande till missnöje mot honom, framställa alla anstalter till kriget så usla och förfelade som möjligt samt i allmänhet motarbeta konungens planer.
Efter det misslyckade försöket mot Fredrikshamn, till hvars misslyckande missnöjet inom hären icke så litet bidragit, och efter de nedslående underrättelserna från flottan trodde sig de missnöjde kunna taga ett ytterligare steg till verkställande af sina planer. I lägret vid Liikala hölls den 7 Augusti en öfverläggning, hvars ledare voro Jägerhorn, »Walhallaordens styrande drott», och majoren Carl Henrik Klick, generalmajoren C. G. Armfelts måg. Båda hade länge varit Sprengtportens förtrogne och fortfarande underhållit hemlig brefvexling med honom, sedan han ingått i rysk tjenst. Också var han själen i hela företaget, till hvilket Jägerhorn lånade sin talegåfva och Klick sin penna. Öfvertygade, att den verkliga planen, som gick ut på Finlands afsöndring från Sverige, skulle förkastas af flertalet bland de närvarande, yttrade de intet ord härom, utan framhöllo uteslutande landets och härens olyckliga ställning, hvilken hos alla väckt önskan efter fred. Jägerhorn sade sig derföre fallit på den tanken, att man, för vinnande af en lycklig fred, borde vända sig till kejsarinnan, hvilken, till följd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
