Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Presteståndet hade öfverenskommit, att oppositionen skulle uti intet utskott bli lottlös, men de ojemförligt fleste af ståndets utskottsledamöter voro dock ifriga rojalister, hvilket äfven var förhållandet med borgare- och bondeståndens utskottsledamöter. Sedan adeln valt sina elektorer, men dess ledamöter af hemliga utskottet ännu icke voro utsedda, väckte Frietzcky den 6 Februari på riddarhuset fråga om instruktion för detta utskott och yrkade, att alla de mål, som der förekommo och ej kräfde oundgänglig hemlighet, måtte blifva ståndens plena meddelade, samt att inga sådana mål, som enligt regeringsformen voro riksens ständer förbehållna, att emedelbart af dem afgöras, måtte få i detta utskott upptagas och afgöras. Enahanda fråga väcktes ock samtidigt i presteståndet, af prosten Juringius och i borgareståndet af brukspatronen Björkman. Man befarade nemligen, att, då det grundlagsstadgande, som medgaf konungen rättighet att begära ett sådant utskott, tillade detsamma utöfning af ständernas beslutanderätt i alla ärenden, hvilka konungen ansett böra hemliga hållas, skulle äfven frågan om bevillningar, banko- och statsverket, krig och fred, m. m., utan allt ständernas deltagande der kunna afgöras, hvaremot konungen, å sin sida, ansåg all instruktion, utom hvad regeringsformen i afseende å detta utskott innehöll, öfverflödig och vådlig, emedan derigenom hela ändamålet med utskottets tillsättande kunde gå förloradt, samt dessutom i Frietzckys förslag konungens rättighet att ensam pröfva hvilka ärenden borde hållas hemliga icke var fullt tydligt uttryckt.
Också, när frågan förekom i preste- och borgarestånden, vägrade båda ståndens talmän proposition å densamma, såsom stridande mot regeringsformen, och, när öfverläggningen derom skulle begynna å riddarhuset, gaf landtmarskalken tillkänna, att han i samma ögonblick mottagit en biljett från konungen med befallning att på intet sätt tilllåta någon ventilation deröfver. Häremot protesterade flere bland adeln och slutet på öfverläggningen blef, att adeln biföll Frietzckys förslag, hvilket landtmarskalken skulle för konungen anmäla, »med betygande tillika af adelns oföränderliga uppsåt att hvarken derigenom eller i någon annan måtto kränka hans maj:ts höga rätt eller rubba dess everdeliga ärestod — 1772 års dyrt besvurna regeringsform». Landtmarskalken hade af den föregående diskussionen blifvit så förbryllad, att han lät förleda sig att framställa proposition å detta beslut, ehuru sådant stod i strid med konungens uttryckliga förbud.
Också befalte honom konungen att sammankalla adeln till nytt plenum den 9 Februari, då landtmarskalken förklarade, att beslutet icke kunde anses såsom gällande, emedan det vore fattadt i anledning af en »icke verkande» proposition, aftvungen och gjord emot konungens befallning. Denna oförmodade invändning framkallade ett sådant oväsende å riddarhuset, att det dröjde länge, innan någon kunde göra sig hörd; men så snart friherre De Geer och grefve Fersen hunno få ljud, förklarade de den angifna skilnaden mellan verkande och icke verkande propositioner vara ny, vådlig, olaglig och ledande till osäkerhet i alla beslut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
