Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tacksägelse till konungen för den beviljade husbehofsbränningen, i hvilken tacksägelse äfven de öfriga stånden uppmanades att instämma. Af borgareståndet skedde det utan svårighet, men inom presteståndet kom det till omröstning, hvilken utföll med lika röster för och mot. Bland flere ståndets ledamöter, som yttrat sig mot den föreslagna tacksägelsen, hade i synnerhet biskopen i Carlstad Herman Schröderheim, en yngre broder till statssekreteraren Elis Schröderheim, utmärkt sig genom en viss skärpa, som ådrog honom konungens onåd, hvilket åter föranledde hans snara afresa från riksdagen. Hos adeln blef frågan aldrig företagen.
Samma dag, den 14 Februari, då denna omröstning föreföll inom presteståndet, voro äfven borgare- och bondestånden samlade samt instämde båda i det beslut, att Stockholms borgerskap skulle betackas för dess oförtrutenhet att bestrida vakthållningen i hufvudstaden. Tillika beslöt bondeståndet anmäla, att de af allmogen i landsorterna uppsatta frikårer vore villiga att infinna sig i Stockholm för vaktgöring till lindring för borgerskapet, medan staden var utan annan besättning. Anbudet blef genast hos konungen anmäldt och med synnerlig nåd mottaget.
För öfrigt hade inom bondeståndet framställning blifvit gjord att söka konungens tillstånd för utarbetande af ett sammandrag utaf alla i särskilda författningar spridda rättigheter och förmåner, som tid efter annan blifvit ståndet beviljade och hvilka det framgent skulle såsom privilegier tillgodonjuta, samt att preste- och borgarestånden måtte inbjudas att härutinnan förena sig med bondeståndet, på det att, med bifall och biträde af adeln, gemensamma privilegier för de ofrälse stånden måtte fastställas, dock utan intrång för något stånd i sådana rättigheter, som ej kunde jemkas utan rubbning i grundlagen. Preste- och borgarestånden dröjde icke att biträda detta förslag, och äfven adeln utsåg den 16 Februari deputerade, som skulle biträda de ofrälse stånden vid utarbetandet af deras privilegier, så snart konungen dertill samtyckte.
I samma adelns plenum den 16 Februari anmäldes af grefve Charles Emil Lewenhaupt, att hans fader, landtmarskalken, befalt honom till protokollet anföra, huru denne under de senaste åtta dagarne ej funnit sig tillständigt att deltaga i adelns sammankomster eller der förrätta sitt embete, i anseende till den olydnad, hvarmed konungens bud blifvit bemötta, och den oanständighet, hvarmed landtmarskalken sjelf blifvit förolämpad. Tvärt emot konungens förbud hade adeln tvungit sig till en olaglig öfverläggning och landtmarskalken till en icke verkande proposition, samt slutligen mot hans vilja och fleres protest affärdat en deputation till de andra stånden med tillkännagifvande af ett lagstridigt beslut. Vid detta tillfälle hade all ordning och skick varit uraktlåtna, buller och gny uppfylt riddarhuset, de laglydige blifvit hindrade att tala samt landtmarskalken sjelf af friherre Carl De Geer bemött med oanständig häftighet, äfvensom hans excellens grefve Fersen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
