Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öfverjägmästaren Adolf Fredrik Rudbeck inföll visserligen: »Under bordet med denna proposition!» men då hans sidomän svarade härå med ett »Under bänken med er!» och tycktes vilja göra allvar af denna hotelse, tystnade han och propositionen begärdes utan motsägelse. Den vägrades dock af Lilljehorn, men, på ståndets begäran, intogs i protokollet, att adeln samfäldt instämt med friherre Wachtmeister. I ett annat plenum, den 20 April, närmare riksdagens slut, erinrade friherre Ture Johan Bielke, huru »vördnad, kärlek, tacksamhet och förtroende för framfarne landtmarskalkar orsakat, att adeln antagit såsom sed att, så vida förgängligheten det medgifver, föreviga deras minne genom deras afbilder inom riddarhuset». De händelser, som nu timat inom detta hus, önskade talaren dock, både som medborgare och riddersman, kunna begrafvas i evig glömska och funne således icke, hvarföre den nuvarande landtmarskalkens minne borde inom riddarhuset förevigas, utan hemstälde, att riddarhusdirektionen icke måtte uppdragas ombesörja hans porträtts anskaffande eller tillåta dess uppsättande inom riddarhusets murar, hvartill »yttrades ett allmänt bifall».
Sedan säkerhetsakten blifvit genomdrifven, voro förhandlingarna inom hemliga utskottet det vigtigaste under denna riksdag. Det hade begynt sina sammanträden redan den 4 Februari och höll dem på slottet. Konungen förde sjelf ordet och öfverläggningarna bevistades för öfrigt af statssekreteraren friherre Erik Ruuth, som gick tillhanda med upplysningar och förslag; af statssekreteraren Elis Schröderheim såsom protokollsförande, biträdd af kammarrådet Olof Elias Lagerheim; vidare af landtmarskalken och talmännen samt, när erkebiskopen var hindrad, af biskopen Lindblom och för öfrigt af ståndens deputerade.
Vid första sammanträdet lät konungen alla närvarande, utom de embetsmän han sjelf tillkallat, aflägga den af ständerna godkända tysthetseden samt öppnade derefter öfverläggningarna med en kort framställning af rikets förhållande till främmande makter under senaste tiden. Polen var i tilltagande jäsning, hvaraf Preussen tycktes vilja begagna sig mot Ryssland, icke utan närmande till Sverige. Sannolikt hade härmed redan gått längre, om ej engelske konungens sjukdom framkallat ett afstannande af alla ärenden, hvilket dock tycktes upphöra, sedan prinsen af Wales kommit till regeringen och man sannolikt kunde motse en förening mellan England, Holland och Preussen, för tillvägabringande af en billig jemnvigt i norden, till försvar mot ryska kejsarinnans omåttliga ärelystnad och till betryggande af tyska rikets säkerhet mot kejsarinnans inkräktningar. Stillestånd med Danmark vore afslutadt till den 15 Maj, med 40 dagars ömsesidig uppsägningstid. Till ett nytt landkrig syntes man der ej rusta sig, men väl förstärktes flottan, hvars förening med den ryska dock troligen ej komme att tillåtas af England. Af Turkiet torde, oaktadt de svårigheter en underhandling med denna makt möter i turkiska nationens lynne, en betydlig och välbehöflig penningehjelp vara att förvänta, samt för framtiden dess biträde att äfven efter freden tygla Rysslands öfvermod. Om Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
