Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska kriget 1789, 1790
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tilltal inför generalkrigsrätts-divisionen af krigskollegium, som hade sitt första sammanträde den 14 Mars och sedan nitiskt fortsatte sitt arbete. Samtidigt höllos ransakningar vid finska krigsrätten öfver tilltalade officerare af lägre grad, och sammanhanget mellan dessa ransakningar samt dem med de i Stockholm arresterade gjorde rättegången mycket långsam. Först afgjordes de förrymde majorerne Klicks och Jägerhorns, kaptenerne Glansenstjernas och Ladaus samt kornetten von Essens öde, hvilka såsom fältflyktige af generalkrigsrätten den 8 September 1789 dömdes att mista lif, ära och gods. Då de icke kunde ertappas, spikades deras namn på kåken, sedan de först blifvit förklarade sitt adelskap förlustige. Ryske generalmajoren Sprengtporten instämdes ock för Åbo hofrätt och dömdes frånvarande, såsom den der bevisligen fört afvog sköld emot fäderneslandet, att mista lif, ära och gods, hvilken dom konungen bekräftade.
Öfver de öfriga föll domen först den 19 April 1790, då generalmajoren friherre Armfelt, öfverstarne Hästesko, friherre von Otter och friherre Hastfehr samt öfverstlöjtnanten friherre Otto Klingspor dömdes att mista lif, ära och gods, öfverstlöjtnanterne Enehjelm och friherre von Kothen att halshuggas, samt öfverstarne Montgomery och grefve Leijonstedt att arkebuseras. Dessutom voro kaptenen Willebrand och löjtnanten Gadolin dömde att halshuggas, 8 andra officerare vid Åbo läns regemente samt 57 officerare af andra finska regementen, hvilka bevisligen underskrifvit eller medverkat till Anjalaförbundet, att arkebuseras. Sergeanten Segerstorm, såsom förvunnen att gemensamt med ofvannämnde officerare af Åbo läns regemente hafva uppviglat soldaterne till olydnad samt dessutom hafva smädligen talat om konungen, fick särskild dom att mista lif, ära och gods samt högra handen före hufvudet.
Samtliga dessa domar blefvo af konungen bekräftade, men, i anledning af de dömdes nådeansökningar, förvandlades för generalmajor Armfelt dödsstraffet till fängelse å Malmö fästning, der han afled 1792, och för Hastfehr till bevakning af sin slägt på någon af dess landtegendomar, hvilket skedde af hans svåger, riksmarskalken grefve Bonde; men följande året reste han utrikes och dog i Ryssland 1809 såsom brigadier i rysk tjenst. Dödsdomarne öfver von Otter, Hästesko, Klingspor, Enehjelm och von Kothen befalte konungen låta verkställa, hvilket skulle ske den 1 September. Afrättningen uppsköts dock till den 8, och då under tiden konungen kommit till Stockholm samt från alla håll mottog böner om de lifdömdes förskoning, medgaf han den åt von Otter, Enehjelm och von Kothen, hvilka dock den 8 utfördes till afrättsplatsen samt der fingo afhöra både sin dom och sin benådning. I afseende å Hästesko åter var konungen obeveklig. »Han kunde förlåta ett statsbrott», sade han, »men icke en chef, som uppviglar den trupp, honom anförtrodd är; detta exempel är alltför vådligt och oförlåtligt i hvad regering som helst». Hästesko blef ock den 8 September halshuggen å Ladugårdslandstorg i hufvudstaden. Von Otter fördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
