Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska kriget 1789, 1790
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilka under den föregående striden bortskjutit sin ammunition och derföre nödgades efter ett par timmars motstånd draga sig undan till Svartholm. Dessförinnan nödgades dock Ehrensvärd låta uppbränna en galer, som blifvit redlös, samt 8 transport-, 2 sjuk- och 6 chefsfartyg, hvilka alla lågo i Kymmene-viken. Fregatten råkade på grund, och med förlust af 5 större fartyg och en kanonslup, utom de brända, samt 1,400 man dödade, sårade eller fångne, kom Ehrensvärd ändtligen klockan 2 på morgonen med återstoden af sin flotta i skydd under Svartholms murar.
Så slutade sjöstriden vid Svensksund. Den hade begynt med en ärofull seger för svenska skärgårdsflottan, då denna med 272 kanoner slagit och drifvit på flykten en rysk eskader förande 384 kanoner, och det hade varit konungens obetänksamma befallning om stridens fortsättande, ehuru ammunition redan började tryta, som hade förorsakat nederlaget. Han erkände det ock genom att för segern tillerkänna Ehrensvärd svärdsordens storkors och tog sålunda nederlaget för egen räkning.
Af de skärgårdsfartyg, som under sommaren sändes från Stockholm att förstärka den finska eskadern, men ej kunde komma förbi Porkkala, der ryssarne mer och mer befästat sig, hade efter hand i Barösund blifvit bildad en särskild eskader under generaladjutanten Samuel Mauritz von Rayalin, hvilken under Augusti vid Nylandskusten med omvexlande lycka hållit åtskilliga strider mot ryska krigsfartyg och äfven sökt förstöra eller undantränga den ryska eskadern vid Porkkala, hvilket dock ej lyckades.
Genom segern vid Svensksund och finska eskaderns återtåg erhöll emellertid ryska skärgårdsflottan frihet att göra landstigning i svenska härens rygg, hvilket ock skedde redan den 1 September, då svenskarnes ställning vid Högfors angreps både till lands och sjös. Medan ryska landtrupper och 12 galerer anföllo svenskarne vid Högfors, gingo 18 galerer in i Broby-viken ända till landsvägen, på hvilken svenskarne måste retirera. De uppehöllos likväl så länge af ett svenskt landbatteri, att Platen med hufvudstyrkan hann undan, sedan han bakom sig uppbränt broarne öfver Kymmene-elfs särskilda grenar, hvarefter han dref undan de i Broby-viken landstigna ryssarne och fortsatte ostörd sitt återtåg till Abborfors.
I Lovisa, dit konungen den 2 September flyttade sitt högqvarter, och i Svartholm arbetades under tiden ifrigt på finska skärgårdsflottans iståndsättande. I Helsingfors blefvo, på borgerskapets bekostnad, 4 handelsskepp ombyggda och utrustade till fregatter, hvarefter de sändes till Lovisa och i medlet af September var finska skärgårdsflottan åter segelfärdig samt lika stark som före striden vid Svensksund. Den utlopp den 23 September under öfverstelöjtnanten De Freeses befäl och intog en ställning mellan Sveaborg och Lovisa för att betäcka denna del af kusten; men den nu infallande mörka och oblida årstiden medgaf derefter å ingendera sidan något företag af vigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
