Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet af Gustaf III:s regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gustaf, med en här af svenskar och ryssar, i början af September 1791 landstiga vid Ostende och derifrån gå rakt på Paris för att förstöra det onda i dess medelpunkt. Hvad han härtill behöfde var dock i främsta rummet penningar. Han skref till konungen af Spanien och till ryska kejsarinnan, med anhållan om ett betydligt lån, som skulle återbetalas af Frankrike, så snart det blifvit återupprättadt. Dessutom borde trupper lemnas af kejsarinnan. Vidare uppmanade han engelska regeringen att under de förestående händelserna åtminstone bibehålla neutralitet, om den icke ville deltaga i koalitionen. Tillika sökte konungen blifva stäld i spetsen för detta mot det revolutionära Frankrike riktade förbund, hvartill ryska kejsarinnan redan gifvit honom sin röst, och för att vinna samma erkännande från hofvet i Wien samt de till Coblenz flyktade franske prinsarne, sändes grefve Fersen till det förra och öfverstekammarjunkaren friherre Evert Taube till de senare. Sjelf återvände konungen den 25 Juli till Sverige och inträffade i Stockholm den 3 Augusti.
Korståget mot Frankrike var emellertid icke den enda äfventyrliga plan, som nu föresväfvade Gustaf III; han återkom äfven till sitt redan en gång förut omfattade förslag att blifva Polens konung. Åt sin minister vid polska hofvet Lars von Engeström uppdrog han att arbeta häruppå, och konung Stanislaus, som vid denna tid trodde sig ega skäl misstänka planer af hans tre grannar emot honom, skall äfven hafva med Engeström, hvilken, såsom gift med ett polskt fruntimmer, beslägtadt med dåvarande polska kungahuset, hade förtroligt umgänge med hofvet, inlåtit sig i underhandlingar att afstå sin krona till konung Gustaf mot en årlig pension af 80,000 dukater samt öfverståthållarehuset i Stockholm till vinterresidens och Ulriksdals slott till sommarbostad! Det var emellertid tydligt, att ryska kejsarinnan ej skulle tillåta, att Sveriges och Polens kronor förenades på samma hufvud; men ur denna svårighet skulle man hjelpa sig genom att under företaget mot Frankrike uppoffra hela den ryska hjelpkåren, hvarefter Gustaf, sedan han förhjelpt Ludvig XVI till sin förra myndighet, skulle med sina svenskar begifva sig genaste vägen till Polen, för att der taga emot kronan, samt sedermera med polackarne anfalla Ryssland i söder och med svenskarne från Finland i norr, för att göra slut på ryska öfverväldet!
Denna plan, hvars tillvaro Engeström skall hafva uppgifvit,[1] synes dock allt för vidunderlig att med någon trovärdighet kunna tillskrifvas Gustaf III, men uppgiften derom visar åtminstone hvad man tilltrodde honom. I sina anteckningar[2] uppgifver ock Engeström förhållandet helt annorlunda; »Baron Stael», heter det der, »hade skrifvit från Paris, att grefve Johan Potocki talat med honom om polackarnes afsigt att erbjuda polska tronen åt hertigen af Södermanland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
