Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statsförfattningen och riksstånden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landet blefve af fiender anfallet, då konungen egde taga nödiga mått och steg till detsammas säkerhet och bästa; men när kriget upphörde, skulle ständerna sammankomma och de nya gärder, som för krigets skull blifvit pålagda, genast upphöra. Vore ingen ny bevillning faststäld, sedan ständerna efter tre månaders sammanvaro blifvit hemförlofvade, skulle det förblifva vid den gamla.
Ständerna egde ej sammankomma oftare, än konungen eller, i dess omyndiga år, förmyndareregeringen för godt funne att dem sammankalla, undantagande i händelse tronen blefve ledig till nytt konungaval, då ständerna sjelfmant egde infinna sig 30:de dagen efter den siste konungens död. Deras sammankomster skulle vara högst tre månader, efter hvilken tids förlopp konungen kunde dem hemförlofva. De egde sjelfva nämna ledamöter i de utskott, med hvilka konungen ville öfverlägga om de ärenden, som han anser böra hållas hemliga, och skulle dessa utskottsledamöter hafva alla de rättigheter, som ständerna sjelfva innehafva. I hemliga utskottet skulle ledamöter af alla fyra stånden deltaga. Inga andra protokoll, än de angående sådana ärenden, hvilka konungen med ständerna öfvervägt, må af dem äskas eller till dem öfverlemnas. För riksens ständers utskott skulle statsverkets tillstånd uppvisas. Riksdagsmans förolämpande med ord eller gerning skulle straffas lika med edsöresbrott
Ständerna skulle lemna allan konungsligan rätt efter Sveriges lag oförkränkt samt handhafva, försvara och styrka hvad den konungsliga myndigheten tillhörer, hvar och en åtnjuta sina lagliga rättigheter och välfångna privilegier; utan alla fyra ståndens samtycke inga nya privilegier kunna ett stånd meddelas; städerna i riket bibehållas vid sina gamla privilegier, dock att dessa lämpas efter tidernas omständigheter och det allmännas nytta; riksens ständers bank förblifva under deras egen garanti och vård. Om något otydligt skulle finnas i denna grundlag, skulle man rätta sig efter dess bokstafliga innehåll, till dess rättelser ske af konung och ständer, på sätt i denna grundlag var om lagfordringar stadgadt.
Man kan icke med skäl påstå, att genom denna regeringsform, som tillika uttryckligen förklarade alla sedan 1680 såsom grundlag ansedda stadgar afskaffade, Gustaf III tillvällade sig någon öfverdrifven myndighet. Han åtnöjde sig att undanrödja de inskränkningar i konungamakten, som funnits mest besvärliga och äfven i sig sjelfva voro mest obehöriga. Riksråden blefvo konungens rådgifvare och embetsmän i stället för att vara ständernas fullmäktige. De blefvo icke längre de verklige regenterne, hvilka när som helst kunde öfverrösta konungen, som i sjelfva verket blott regerade till namnet utan någon verklig myndighet, som kunde höja honom öfver partierna eller gifva honom medel att förekomma följderna af dessas söndringar. Genom den nya regeringsformen blef konungen den verklige innehafvaren af den verkställande makten och hade såsom sådan ensam beslutande rätt; men inom den del af rådet, som utgjorde rikets högsta domstol, hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
