Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statsförfattningen och riksstånden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen rådslå, jemka, afslå och öfverenskomma om hvad som funnes nödigt till rikets underhåll.
I den sjette stadgades, att vid riksdagar inga andra ämnen finge hos riksens ständer förehafvas, än dem konungen proponerar.
I den sjunde stadfästades adelns och presterskapets privilegier af år 1723 samt ständernas privilegier och rättigheter i allt, som ej vore stridande mot denna säkerhetsakt.
Slutligen förklarades, att regeringsformen af den 21 Augusti 1772 skulle blifva oförryckt beståndande i allt hvad som ej genom denna akt blifvit ändradt.
Ordalydelsen, synnerligast i första punkten af denna akt, gaf konungen en i det närmaste obegränsad makt, och man försummade icke att anmärka, det uttrycken i denna punkt kunde tolkas så, som vore icke allenast den lagskipande och verkställande makten konungen tillerkänd, utan äfven den lagstiftande, hvilket han dock förklarade icke vara afsedt. Vidare anmärktes, att, då denna punkt bland annat berättigade konungen att »efter godtfinnande förordna om alla rikets embeten», kunde detta tolkas så, som egde konungen efter godtfinnande och utan några laga skäl afsätta alla rikets embetsmän, hvilket föranledde det tillägg vid aktens utfärdande den 3 April, att »alla domare i högre och lägre rätter samt alla mindre embetsmän, som ej innehafva tromans värdighet eller taga del i landtregeringen, icke skola utan laga ransakning och dom, enligt lag och krigsartiklar, sina embeten förlustige varda», hvarigenom emellertid konungens rätt att godtyckligt skilja från embeten honom misshagliga personer betydligt utsträcktes utöfver de förtroende-embeten, som i regeringsformen omnämndes. Slutligen anmärktes äfven, att femte punkten, som gaf svenska folket rätt att »med konungen rådslå, jemka, afslå och öfverenskomma om bevillningar», icke föreskref, att sådant skulle ske af ständerna på riksdagar, hvarföre folkets dyrbaraste rättighet, beskattningsrätten, skulle kunna utöfvas vid sockenstämmor eller liknande sammankomster, samt att i allmänhet författningen var så tvetydig i de begagnade uttrycken, att den kunde tolkas efter behag; men härvid fästes intet afseende.
Onekligen var denna akt både till syftning och ordalydelse så beskaffad, att de ofrälse ståndens bifall dertill väl kan väcka förundran. Det kan svårligen förklaras annorlunda, än att de genom adelns föregående beteende och de misstankar om stämplingar i förbindelse med rikets fiender, hvartill flere dess medlemmar gifvit anledning, blifvit så uppskrämda, att de för rikets räddning ansågo nödvändigt förläna konungen en diktatorisk makt, såsom i den anförda kungörelsen antydes. Man hade för i öfrigt icke sparat på förespeglingar om fördelaktiga privilegier och lättadt tillträde till rikets högre embeten för ofrälse män, och framför allt hade man med mycken framgång förmått hetsa dem emot adeln, hvars beteende också varit sådant, att det väl kunnat framkalla den rådande förbittringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
