Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rättsväsendet och förvaltningen - Statshushållningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos det senare, då han 1786 gjorde slut på pastorathandeln samt införde de nya grunder för presterliga befordringar och den nya beredning af kyrkoärenden, som här ofvan äro omnämnde. Biskopen Olof Wallquist och prosten Carl Gustaf Nordin voro härefter hans rådgifvare i kyrkoärenden, likasom de nitiskt biträdde konungen att leda presteståndet, och genom deras inflytande åstadkommos ock åtskilliga förbättringar i den del af förvaltningen, som rörde kyrkans ärenden.
Deremot verkades ingen förbättring i finansförvaltningen, då förste stallmästaren friherre Erik Ruuth i November 1786 blef statssekreterare efter Liljencrants. I sjelfva verket blef konungen nu sin egen finansminister, likasom han efter Ulrik Scheffers afgång från kanslipresidentembetet varit den verklige ministern för utrikes ärendena, och denna konungens förvaltning var icke fördelaktig för någotdera af dessa ärenden, allraminst för finanserna, som råkade i allt större oreda. Efter ryska kriget, som efter all anledning företogs i väsentlig afsigt att få konungens skulder bortblandade med krigskostnaderna, fann sig Ruuth icke längre kunna bibehålla statssekreterare-embetet för finanserna, utan i Oktober 1790 delades, såsom förut är nämndt, finansdepartementet mellan tre embetsmän, då lagmannen Anders Håkansson stäldes i spetsen för finansexpeditionen.
Äfven krigsärendena delades nu mellan tre föredragande, då statssekreteraren i krigsexpeditionen von Carlson fick föredraga befordringsärendena, statssekreteraren och landshöfdingen i Åbo län Ernst Gustaf von Willebrand öfriga ärenden rörande armén, samt statssekreteraren och öfversten vid arméns flotta Carl Olof Cronstedt flottans ärenden.
Riksdrotsen grefve Carl Axel Wachtmeister egde fortfarande konungens förtroende i allt hvad som rörde rättsväsendet, inom hvilket område revisionssekreteraren och generalauditören Herman af Låstbom samt landshöfdingen i Stockholms län Samuel af Ugglas äfven voro mycket använde, likasom polismästaren Nils Henrik Liljensparre vann stort rykte i denna egenskap.
Ett betydande inflytande på förvaltningen och icke till dess fördel hade konungens gunstling, öfverstekammarjunkaren och generalmajoren friherre Gustaf Maurits Armfelt, som också i hög grad begagnade och ej sällan missbrukade detta inflytande, hvilket mot slutet af Gustaf III:s regering tycktes något aftaga, men under konungens sista sjukdom åter tillväxte.
I allmänhet röjde förvaltningen under Gustaf III:s regering mera inverkan af konungens personlighet, än den rönt alltsedan Carl XI:s tid, hvilken konung dock inverkade derå i helt annan anda än Gustaf III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
