Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkan och undervisningsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1766, bland annat klagat öfver ämbetsverkens »ovitterhet och vankunskap», skyndade kronprinsen genast till Upsala, för att inhemta dervarande lärofäders tankar om det akademiska lärosättets förbättrande, deltog med synnerlig uppmärksamhet i öfverläggningarna derom och afgaf till protokollet sitt särskilda yttrande, i hvilket han ganska allvarsamt klandrade de rådande missbruken, särdeles adelns försummelse att vinnlägga sig om bildning, samt uppgaf tillika ett förslag till undervisningens förbättrande, hvilket af konsistorium upptogs såsom dess gemensamma mening.
Detta förslag kom dock ej till verkställighet, och kanslerns af konsistorium biträdda anmärkningar tyckas föga hafva uträttat, att döma af följande utaf trovärdig berättare[1] lemnade skildring af förhållandena vid Upsala akademi i Maj 1776: »I Upsala klagades öfver studiernas förfall och ett hotande barbari. Denna ohyggliga spådom tyckes dagligen vinna allt mer och mer i sanning, då man ser på den ungdomens lefnad, som nu tillskapas. Okunnighet hos dem som lära och olust hos dem, som skola läras, gifva icke stora framsteg. Omtanke att få belefvenhet, för att vinna insteg uti ett ungt hof, der all ungdom antages och accueilleras, blir det enda föremålet. Man lär sig snarare dansa än läsa sitt namn. Man börjar sedan att påtänka utvägar att köpa tjenster, den ena knappt erhållen förr än den andra efterfikas. Ingendera göres, och man får förtjenster utan att hafva tjent. Så går det med adeln. I Upsala är nu ingen enda adelsman, som lär sig vetenskaper. Man lär sig litet språk för att kunna tala vid hofvet, eller förstå teaterarbeten; man lär sig dansa för att få figurera i balett, och något rida, i ett lyckligt hopp att visa sig i skjutsridning eller, det yttersta målet för all ambition, synas i en ringränning. De af ofrälse ståndet öfverge vetenskaperna, efter de hvarken gifva bröd eller anseende. Lyckan har icke gynnat Sverige såsom många andra länder, der man uppodlar lärdomen för lärdomens skull och för egen heder; här måste man arbeta för uppehället, dagsverkskarlen är lyckligare än filosofen, ty den förre sökes och den senare nödgas söka. Teologien, hvilken själen betalar, och medicinen, hvilken kroppen betalar, äro de enda kunskaper, som nu uppbrukas. Begge gifva de sin föda, men fåfängt eftersöker man nu i Upsala ämnen till män, som förr gjort det så ryktbart och så i Europa ansedt, till Celsius, Elvius, Klingenstierna, Rosén, Linné, Rudbeck, Wallerius, Strömer och flere. Deras arbeten knappt kännas, och Klingenstiernas och Strömers utvalda samlingar ligga och förmultna i vanvårdade gömmor. Ingen mekanikus uppammas att bli vår skicklige Thunbergs efterträdare. Den tanken har vunnit insteg, att man utan studier kan i vetenskaper vinna skicklighet, och ett helt rikskollegium har utlåtit sig, att tvänne våra största mekanici, Polhem och Thunberg, börjat som olärde och slutat sina arbeten till Europas förundran. Derföre skall en vetenskap,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
