Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskaperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidskifte mer eller mindre omfattande botaniska arbeten af Anders Johan Retzius, professor i Lund (f. 1724, d. 1821); Carl Fredrik Hoffberg, hofmedicus (f. 1729, d. 1790); Carl Peter Thunberg, den yngre Linnés efterträdare såsom botanices professor i Upsala; Anders Dahl, botanices demonstrator i Åbo (f. 1751, d. 1789); Samuel Liljeblad, professor i Upsala (f. 1761, d. 1815), hvars »Utkast till Sveriges Flora», som utgafs 1792, sedermera erhållit flera upplagor, m. fl.
Såsom författare i zoologi uppträdde Anders Johan Retzius, med en »Inledning till djurriket», 1772, och några smärre zoologiska arbeten; Adolf Modeer (f. 1739, d. 1799), patriotiska sällskapets sekreterare, författare till ett stort antal nationalekonomiska arbeten, skrifter för allmogen samt afhandlingar så i zoologi som mineralogi; Johan Gustaf von Carlson, statssekreterare för krigsexpeditionen, slutligen president i Wasa hofrätt (f, 1743, d. 1801), Per Gustaf Linrot (död 1809), asessor och regements-fältskär, samt några andra. Inga af dessa arbeten hafva dock varit af någon större betydenhet.
I kemien egde Sverige under detta tidskifte äfven utom Torbern Bergman en vetenskapsman af första ordningen, som under sin lifstid var föga känd, åtminstone inom sitt eget fädernesland, men sedermera blifvit verldsberömd — apotekaren i Köping Carl Wilhelm Scheele. Född i Stralsund i December 1742, egnade han sig tidigt åt apotekareyrket och var i sex år lärling på ett apotek i Göteborg, hvilket han lemnade 1767 för ett i Stockholm, der han stilla och obemärkt fortsatte sina kemiska studier och egnade en stor del af nätterna deråt. Bergmans rykte som kemist drog Scheele till Upsala 1773, dock ej som student, utan fortfarande som apotekarelärling, och han gjorde sig der bemärkt och värderad både af Bergman och Gahn, likaledes en af Sveriges ganska framstående kemister, inlemnade till vetenskapsakademien flera afhandlingar, som vunno sådant bifall, att akademien 1775 kallade honom till ledamot — en heder, som hvarken förr eller sedan tillfallit en apotekare-lärling. Ett par år derefter fick han öfvertaga apoteket i Köping och 1777 utgaf han sitt berömda arbete om »Luften och elden», hvilket, först utgifvet på tyska, sedermera blifvit öfversatt på nästan alla europeiska språk, utom på — svenska. Det gaf, genom upptäckten af syret, hela kemien en förändrad gestalt och gjorde Scheele så känd i den vetenskapliga verlden, att vetenskapsakademien i Turin, Medicinska societeten i Paris, Naturforskare-sällskapet i Berlin samt de vetenskapliga samfunden i Verona och Erfurt kallade honom till ledamot. Inom Sverige var han likväl så litet känd, att, då Gustaf III fick höra en med namnet Scheele hafva blifvit invald i flera utländska vetenskapliga samfund, togo både han och hans rådgifvare för afgjordt, att denne berömde Scheele måste vara ett bergsråd med detta namn, som bodde i trakten af Jönköping, och konungen skickade honom vasaorden, under det att den anspråkslöse apotekaren i Köping ända till sin död i Maj 1786 icke erhöll annan svensk utmärkelse än sitt inkallande i vetenskapsakademien. Efter hans död blefvo hans vetenskapliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
