Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dikter, Fredrik och Adolf Fredrik talte i sällskap vanligen fransyska, klädde sig efter fransyskt mönster och sökte skicka sig efter den vid alla hof införda Versailles-etiketten. Lovisa Ulrikas, likasom hennes broders Fredrik den stores, bildning var fullkomligt fransysk; likaså hela svenska adelns och särskildt hofvets. Skalden Gyllenborg har berättat, huru, när Gustaf III skapade den svenska skådebanan, »hofvet och hufvudstaden, som stifta den allmänna smaken, voro så intagna af det främmande språket, att man knappast förmådde tänka på svenska». Det var Gustaf III, som här bröt banan och på skådeplatsen införde svenska minnen, »Sveriges hjeltar och riddersmän». Långt ifrån att anbefalla en blind fransysk härmning, ifrade han för, att den svenska vitterheten skulle täfla med den då mest berömda i Europa och, om möjligt, öfverträffa densamma.
I stället att lägga Gustaf III till last den öfvervägande franska riktningen i hans tids vitterhet, bör man sålunda snarare vara honom tacksam för att han sökte gifva den så mycken svensk riktning, som lät förena sig med hans egen och hans samtida vitterhetsidkares helt och hållet franska bildning, och då man icke kan tillägga honom äran att hafva skapat en ny vitterhetsskola, bör man väl ock fritaga honom från beskyllningen att hafva skapat bristerna i den skola, hvilken han fortsatt och sökt förbättra i en riktning alldeles motsatt den, för hvilken man klandrat honom.
Emellertid, om man ock varit af olika meningar rörande värdet af den vitterhet, som under Gustaf III:s regering uppblomstrade, hafva dock äfven hans hätskaste vedersakare ej kunnat förneka det varma intresse, hvarmed han omfattade denna vitterhet och dess idkare. Han, som eljest dref etikett-frågor ända till ytterlighet och som i öfrigt så uteslutande tog sin omgifning ur adeln, upptog likväl Kellgren och Leopold i sin förtroliga umgängeskrets, gaf Bellman och Lidner, som likväl tillhörde en helt annan vitterhetsskola, än den han egentligen uppmuntrade, flera bevis af sin välvilja, och äfven Thorild, hvars åsigter såsom samhällsförbättrare voro så stridande mot konungens, rönte hans uppmuntran. Äfven under de brydsammaste förhållanden, som väl kunnat odeladt upptaga konungens uppmärksamhet, såsom när han under hösten 1788 kom såsom flykting från Finland och reste omkring i landet, för att vädja till allmogens fosterlandskärlek, skref han till Leopold att skicka honom några vittra arbeten och till Nils von Rosenstein om de vittra akademiernas angelägenheter. Äfven när, under fortsättningen af ryska kriget, förhållandena voro som mest bekymmersamma, fortsatte han träget sin brefvexling med Leopold angående bådas vittra sysselsättningar och begärde, bland annat, dennes råd i afseende å en öfversättning af andra sången i Voltaires Henriad, hvilken konungen begynt, men hvari han befarade, att man skulle finna hans svenska nog förfranskad, samt sade sig hafva funnit största svårigheten deri att med styrka uttrycka saker genom motsvarande ord, som saknas i vårt språk, hvarför han måst öfverhoppa somliga verser! »Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
