Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Drottningholm på prinsessan Sofia Albertinas födelsedag. Året derpå författade han sin första lyriska tragedi, »Æneas i Carthago», hvartill konungen uppgjort planen och Kraus satt musiken. Stycket var ämnadt att uppföras vid stora teaterns invigning 1782, men blef i följd af inträffade hinder icke gifvet förr än 1799, så att hvarken planens, arbetets eller musikens författare upplefde dess uppförande.
En af Gustaf III:s älsklingsuppgifter var att bilda en svensk dramatik i högre mening. Sjelf stod han högst bland de dramatiska författarne i allt hvad plananläggning och karaktersteckning beträffar; men då han ville åstadkomma operor och större dramer på vers, behöfde han för versifikationen och skapandet af ett poetiskt språk en medhjelpare, hvartill han utsåg Kellgren, som af honom mottog tvänne ämnen till behandling, »Christina» och »Gustaf Wasa». Till den förra hade konungen uppgjort planen, men hela utförandet deraf lemnades åt Kellgren, som mot slutet af 1784 fick sin »Christina» färdig. Den uppfördes på Gripsholms teater första gången den 6 Jan. 1785, och dagen derpå lät konungen utfärda fullmakt för Kellgren att vara hans handsekreterare, på detta sätt visande sin belåtenhet med hans arbete. »Gustaf Wasa» var af konungen mera utförligt utarbetad på prosa och sattes i vers af Kellgren samt gafs på kungliga teatern för första gången den 19 Januari 1786. Den utgjorde för Kellgren såsom lyrisk skald den största triumf, har också ganska länge bibehållit sig på svenska scenen och är ännu det yppersta praktstycke af lyrisk dramatik vår vitterhet eger. Sedan Kellgren så lyckligt fullgjort detta uppdrag, fick han snart ett nytt. Redan 1783 hade Gustaf III skrifvit och den 11 September detta år låtit för hofvet på Drottningholm uppföra dramen »Gustaf Adolf och Ebba Brahe», hvilket stycke Kellgren fick omarbeta i operaform, och den 24 Januari 1788 uppfördes denna nya lyriska dram, med musik af Abbé Vogler.
I Stockholms-Posten för 1787 förekommer Kellgrens bekanta satir, »Man eger ej snille för det man är galen», hvilken på sin tid väckte oerhördt uppseende. Den uppgafs vara insänd till tidningen, med anledning af ett prisämne, utsatt af sällskapet Pro Sensu Communi (För sunda förnuftet), hvilket sällskap likväl i sjelfva verket bestod endast af Kellgren och Nils von Rosenstein, som båda gjort till sin uppgift att motverka den mysticism, som midt under denna otrons tid så ofta framträdde. Mot den var ock den anförda satiren riktad, och ehuru den visserligen gjorde sig skyldig till en och annan orättvis öfverdrift, innehöll den dock så mycken sanning, så kraftigt uttryckt, att den i hög grad verkade för sitt ändamål.
Till året 1789 höra: »Cantaten den 1 Jan. 1789», författad med anledning af olyckshändelserna på krigsteatern det föregående året och vittnande lika mycket om lågande patriotism som om sann poetisk ingifvelse; »Dälden», skrifven på orimmad metrisk vers, med ett mästerskap, hvilket ingen svensk skald dittills uppnått; »Ode öfver förtviflan», som upplästes i svenska akademien vid dess offentliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
