Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Leopolds märkligaste arbete under året 1786 var hans inträdestal i svenska akademien, till ämne hvarför han valt akademiens valspråk »Snille och smak». Det var ock kanske det mest utmärkta bland alla de inträdestal, som höllos af de första aderton.
Sedan ryska kriget utbrutit, firade Leopold slaget vid Hogland med en praktsång i den pompösa stilen, hvari han dock lyckades mindre än i den lätta, lekande, som framträder i skaldebrefven till konungen: »I Göteborg 1788»; »Efter bataljen vid Uttis 1789» och »Efter sjöslaget vid Fredrikshamn 1790», i hvilka dikter han visat sig ega en af ingen annan upphunnen förmåga att på ett fint poetiskt sätt säga artigheter och framställa äfven det längst drifna smicker så lekande och snillrikt, att man föga märker dess öfverdrift. De rika loford, Leopold så frikostigt tilldelade Gustaf III, voro också hos honom icke smicker; de uttryckte hans innerliga öfvertygelse, den han bibehöll till sin lefnads slut, att Gustaf III var en af de störste män, som någonsin funnits till. För Leopold visade han sig också alltid från sin vackraste sida. Vi hafva i det föregående omtalat den förtroliga brefvexlingen mellan konungen och honom; men härmed åtnöjde sig ej Leopolds kunglige vän, utan inbjöd honom i Juli 1789 att komma till krigsskådeplatsen, ty konungen behöfde någon med hvilken han kunde tala om annat »än om foder, mjöl och viktualier». Skalden lydde, det förtroliga umgänget mellan båda begynte åter, och under fälttåget arbetade Leopold på sitt sorgespel »Oden», samt uppläste det för konungen, allt efter som det författades.
Följande året, 1790 på hösten, gifte sig Leopold med Sara Petronella Fehman, en dotter till danska justitierådet Fehman. Hon beskrifves såsom ett snillrikt och intagande fruntimmer, med fin smak, säker uppfattning, och ovanligt minne, hvarföre ock Leopold kallade henne ömsom sitt »förstånd» och sitt »lexikon».
Vid konungens hemkomst från kriget detta år skref Leopold till honom det mest berömda af sina skaldebref, i hvilket han fälde en förbön för de till döden dömde deltagarne i Anjala-förbundet. Konungen misstyckte i början, att Leopold ville blanda sig i politiken; men då denne kom till Haga just som konungen ämnade fara till sin svägerska hertiginnan af Södermanland, fick han genast företräde, och konungen utvecklade för honom orsakerna, hvarföre han, emot sitt hjertas önskan, måste vid detta tillfälle låta lagen hafva sin gång. Leopold försvarade likväl sin uppfattning och slutligen utbrast konungen: »Välan, jag ger er nåd för två af brottslingarne; men de öfrige skola undergå sitt öde», hvarefter han instälde besöket hos hertiginnan och behöll Leopold till sent på natten. Denne visade emellertid vid detta tillfälle, att han visst icke var den smidige hofsmickrare, som man beskylde honom att vara.
Han hade för öfrigt under dessa år skrifvit flera poetiska tillfällighetsstycken och bland andra ett »Till författaren af Dagens stunder», hvilket han meddelade Kellgren, som svarade med att sända honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
